Ärlighet varar längst

Vart ska en börja? När en vill berätta om sitt liv och det en varit med om? Imorgon ska jag till en kurator och göra just det, öppna mig och bli sårbar.
Ska jag börja med nutiden att jag inte längre kan gå till jobbet eller ska tillitsfulla relationer när en kan ovälkommet och oförberett kan bryta ner i tårar. Eller ska jag börja från början? Berätta om de sömnlösa nätterna, alla tårar, lögner och brutna löften. "Berätta nu inte åt någon, det kommer aldrig att hända igen". Eller ska jag börja någonstans i mitten när barnet i mig inser att allting som skett aldrig borde ha fått vara en del av mitt liv. När den värsta perioden i ens liv startade. Då varenda ord, varenda rörelse och varenda andetag var ett skri på hjälp men ändå blev ensam kvar att klars sig själv. Vart ska man börja i dessa 20 år av förtvivlan.
Att öppna upp och visa sig sårbar