Knyttisens blogg

Har ni någonsin känt att ni verkligen vill lära känna någon? Jag till exempel vet om en person som jag brukar läsa en blogg av. Själv tycker jag personen är ganska klok men också väldigt djup och jag känner igen mig i texterna, vissa som jag hade kunnat ge råd till och vissa jag hade behövt när jag mådde som sämst. Hen vet om mig och min existens och kollar säkert på mina inlägg ibland men vi har en sådan komplex relation mellan varandra utan att ha yttrat ett ord pågrund av omständigheter. Vilket gör mig så lack. Jag vill skriva allt kommer bli bra. Att en del saker går att kämpa sig ut ur. Lära känna denna person och se alla nyanser och delar som gömmer sig längre in bakom texterna.

Vart ska en börja? När en vill berätta om sitt liv och det en varit med om? Imorgon ska jag till en kurator och göra just det, öppna mig och bli sårbar.
Ska jag börja med nutiden att jag inte längre kan gå till jobbet eller ska tillitsfulla relationer när en kan ovälkommet och oförberett kan bryta ner i tårar. Eller ska jag börja från början? Berätta om de sömnlösa nätterna, alla tårar, lögner och brutna löften. "Berätta nu inte åt någon, det kommer aldrig att hända igen". Eller ska jag börja någonstans i mitten när barnet i mig inser att allting som skett aldrig borde ha fått vara en del av mitt liv. När den värsta perioden i ens liv startade. Då varenda ord, varenda rörelse och varenda andetag var ett skri på hjälp men ändå blev ensam kvar att klars sig själv. Vart ska man börja i dessa 20 år av förtvivlan.
Att öppna upp och visa sig sårbar

Idag när jag vaknade efter en timme eller så, började jag as grina. Jag grät och grät och fundera på att skippa jobbet men då är ju problemet att jag hatar att vara en börda. Vilket hade fått mig att må ännu sämre. Alla mat fick magen att vända sig och jag ville verkligen bara gå tillbaka till sängen och dö en sväng. Men jag pallra mig till jobbet och efter en timme här så mår jag faktiskt rätt ok. Ångesten är helt borta.
Har ni någon erfarenhet av sånt?

Jag har sån sjukling ångest över att gå på jobbet på tisdag, det är hela tre dagar dit men mår sjukt dåligt. Även fast jag jobbatror där ett tag så är jag rädd för att göra fel och fucka upp för alla som bor där. Då tänker jag igenom alla scenarion på vad jag kan göra fel och har ångest till den stunden jag får fara hem. Dags att byta jobb kanske?

Alltså idag såg jag på riktigt den sötaste tjejen någonsin! Hon var lite "lantlig" typ, som från en astrid lindgren saga. Kort brunt lockigt hår, stora gröna ögon och de finaste smilgroparna någonsin.
Sorry att jag fan girlar över en som ingen av oss vet vem de är men kände att jag måste få dela med mig av känslan av att se henne. Det var inget kärlek vid första ögonkastet eller så. Tyckte bara hon var stört söt.

Puss på er

Vet ni vad sötnosar? Det är två månader till jul afton, halloween har inte ens varit men jag är sååå sugen på att göra lussekatter och pepparkakor och inreda hela lägenheten så där juligt!
Någon annan som längtar till 100%?

Anledning till varför jag heter knyttisen.
Har ni någonsin läst "vem ska trösta knyttet?" Typ bästa historien ever... knyttet var upptaget så blev knyttisen

Skaffat ec, som ni ser. Spännande. Undrar vad för djupa sötnosar jag kommer finna? Kanske ger ni mig ett nytt perspektiv, eller så kanske vi åtminstone är söta nog att kolla upp ibland.
Puss på er
//knyttis