Det började 2008.

My chemical romance, Tokio hotel, Green day, Sum 41, Fall out boy, All time low, Panic at the disco,Metro station, Escape the fate.

Fy fan vad jag saknar detta.

Trasiga nät-strumpbyxor, tuperat svart hår med ton av hårspray, tyllkjol, byxor som knappt räknas som byxor för att de var så extremt mycket revor och hål i dem. Nitar, pins, converse. Det blekaste pudret man kunde hitta, galet mycket kajal och svart ögonskugga. Man skulle vara så smal som möjligt, hulka upp maten i toaletten och förneka såren under den långa tröjärmen.Vampyrer, blod och död. Bandtröjor, arg liten flicka och förvirring. Men det var allt jag visste, och det var på nåt sätt väldigt vackert.
(Förutom det självdestruktiva) Såklart.