Förbättring.

När jag var 13 år gammal så var min kropp så försvagad så jag knappt kunde gå utan att svimma .
Och jag hade ingen balans heller så om jag inte svimmade så ramlade jag.
Jag var som en gammal tant och var på sjukhuset nästan varje dag.
Och min läkare tyckte att jag skulle ha en egen rullator så jag skulle kunna gå .
Nu , idag så hade jag undersökning på Bup och jag har i sin princip återfått all styrka
som jag normalt ska ha. Jag kunde stå på ett ben utan att ligga nere på golvet 2-3 sek senare.
Jag stog kvar och vinglade inte ens. Fixade alla övningar galant.

Jag är glad. Lite sådär löjligt glad över mig själv. Stolt liksom.
Att jag tagit mig från mina ätstörningar , det destruktiva beteendet , att vara svårt suicidal , väldigt sjuk i min fysiska sjukdom , att strunta i allt , inte gå till skolan på flera månader till att vara där varje dag (om jag inte är sjuk) till den jag är idag. Ja det var svårt. Jag var väldigt sjuk. Men inte längre. Visst , det är fortfarande jobbigt både psykiskt och fysiskt. Men va fan , jag jobbar på det. Jag är ändå glad.



upp fuckat finger också.