jag må va löjlig , men

Jag må vara löjlig som sitter och blir tårögd av dance of the suger plum fairies (en utav de vackraste styckena ur nötknäpparen ) och åt Bolero som jag nötade (haha nötade , nötknäpparen^^) in som 4 åring och var redan då som förtrollad . Lika förtrollad nu och har bestämt mig för att börja spela igen . Finns inte mycket mer jag saknar än att stå bland orkestern tillsammans med sin fiol och alla andra stråkar. Det är ren kärlek . Slutade när jag var 9 tror jag då jag slutade samtidigt med baletten. Men saknar det nåt oerhört och ska börja spela igen . Ganska kul att när jag var på kulturskolan sist för nåt årsen så kom några gamla lärare ihåg "lilla blonda lockiga Julie som alltid gick runt och bar på sin fiol" gosh. Känns som om jag skryter men skiter i det . Är glad . Jag ska börja spela igen och nu är det mat .