hgdgfsdf

sometimes i'm really blind to what i really feel...and to what i really want... and that messes up everything.

så jävla trött på att vara JAG. vill inte vara mig själv längre..vrför måste jag må som jag mår? varför måste ajg vara såhär jävla hopplös?
jag vill bara kunna hoppa över denna fasen ur mitt liv..vill inte känna såhär och må skit stup i kvarten över ingenting...
har ingen att prata med och allting bara känns skit.
det är okey att gråta ibland. men inte varenda sekund. livet går vidare, men jag har stannat i det förflutna.
hur kan jag någonsin få bort denna känslan?

jag ber väldigt sällan för mig själv, mest för andra. men när jag gör, då är det oftast om att få slippa må så pass psykiskt dåligt att självmord poppar upp i huvudet. självmord är bara ett permanent lösning på en tillfälligt problem...i know that.

Jag tänker inte säga att ingen förstår hur jag känner mig, men tänk er ist in i min kropp.
att känna ständig smärta. att kroppen helt plöttsligt tvingar dig att gråta utan anledning. hjärtat dunkar snabbare och hela bröstet gör ont. andningen blir svårare. att tårar sprutar omedvetet eller ofrivilligt. att må dåligt över ingenting.
att man har bundit sig till en person. endast en person man vågar lita på gör att man fastnar för personen. så fort personen ej är närvarande så mår man tillräckligt dåligt för att kunna spy. är man någon annan stans mår man dåligt. man är som en hund som knyter band med endast en husse. man mår dåligt utan den. så fort den är borta känns det som den har dött , man känner sig inte trygg med någon annan, man tvingar fram leenden och skratt. man kan aldrig hitta sin rätta plats någon annan stans.
att må dåligt med sig själv.
få saker som kan få mig att slappna av totalt. så jävla spänd hela tiden. bara tänker och håller på. rädd för mina kännslor och tankar. rädd för ångesten. att vara rädd för ångesten är en välldigt jobbig grej '' säger bup''
vissa kan inte inse hur jobbigt det här är för mig. andra störtar mig genom eld och vatten. andra förstår inte hur de ska hantera situationerna.

alltså jag lovar. jag vill prata om det här för folk nära mig. men det är svårare än ni tror.
ända sen jag varit liten har jag haft jätte svårt at berätta hur jag mår. har alltid haft ett stort dilemma när det kommer till det. ända sen ajg varit liten har jag alltid börjat gråta när jag ska berätta att jag mår dåligt. vare sig det är ont i magen eller psykiskt dåligt så börjar jag alltid att gråta.

det kanske inte verkar så allvarligt att gråta?
för mig är det hela världen. att visa mig svag för någon gör att jag mår ännu sämre.

ville aldrig binda mig till någon. det bara hände. och nu kan jag inte komma ifrån hur mkt ajg än skulle försöka.frö jag skulle må ännus sämre av att såra någon med en lögn. såra någon nära mig. bara för att ajg själv vill må bättre. tror ärligt inte att jag skulle må bättre av det. utan sämre i ett tillstånd jag redan varit i.
jag gör saker jag själv inte kan förklara.

vad ajg ville säga är att...n är jag mår som sämst, fråga mig inte hur jag mår eller vad det är. ge mig en kram ist...
folk i skolan vågar inte ge mig kramar för att jag själv har sagt att ajg inte vill va närgången...haha....eller något...
av någon kosntig anledning så funkar det ibland att skriva av sig..vet inte varför. men since jag itne vågar prata med nån eller hittat den rätte att prata med så funkar det här alldeled utmärkt.

ursäkta särksrivningar och stavfel. svårt att hitta rtt knapp med tårar i ögonen.