jknhioh

hur mkt jag än försöker så trivs jag ingenstans.... förstår inte vad problemet är.
jag trivs inte hemma
här i stockholm känns det heller inte rätt,
inte i thailand heller.

när jag är hos andra tänker jag bara tbax till min säng. ensamheten och mörkret. mår dåligt hos andra människor.
så hemskt att man måste låtsas att allt är bra för att slippa prata med folk hur man verkligen känner.
hatar att bo här.
kämpar igenom varje dag även då jag inte vill vara kvar.

allt känns bara så fel. världen är så stor. någonstans måste jag väll passa in?

aå jävla besviken bara. slutade lita på folk när de valde annat före mig. när de prioriterar saker framför levande ting.
liksom saker existerar föralltid. men små stunder och människor, de kan försvinna vilken sekund som hellst.
så varför kan man inte lära sig att ta vara på de små stunderna med människorna ist?

jag vet inte . jag vill bara bort här ifrån. orkar inte känna det tunga i bröstet, och rösten i huvudet som säger att allting kommer bli bra.