läs inte . tråkig lång text

ibland undrar man...

ibland undrar man om det inte vore bättre att bara hålla sig till att vara singel livet ut. ta sex när jag behöver. strula om jag är kelsen.
umgås med vänner ist.

enkelt eller hur.

så slipper man allt med killar/ tjejer.
man slipper hela tiden känna sig orolig över dom, vara svartsjuk för det minsta.
slippa bråka om småsaker och missförstånd.
man slipper känna denna oehörda smärtan i bröstet så fort man är i från varann...
man slipper känna saknad, längtan, kärlek över huvud taget.
för att ...det känns som att ingenting känns värre än att vara ifrån den man älskar. det gör ont i bröstet på en..
hade varit skönt att inte behöva känna något. inte behöva känna sig tvingad till tillit och kärlek. inte bunden till någon. vilket liv. man skulle göra vad man än ville.

men ja. så kommer det till det totala motsatsen. jag har ju knappt vänner. så därför umgås jag med min dator , ritblock och kamera.
trot eller ej. jag får inte sex när jag vill. och jag är inte den personen som strular runt. så...


och ändå....den bästa känslan är närman väl träffas igen och får vara i dennes armar.
lite det som gör det värt.. känslan av trygghet, av närhet. att någon finns där. utan den känslan hade jag varit mer mentalt ostabil än vad jag redan är. och då är jag ändå ganska lågt nere.


jag vet att jag redan lovat mig själv att jag skulle bli känslokall efter allt som hände mig. men det gick ju åt helvete.
för att...i slutänden är det ända jag strävar mot denna känslan av att någon finns där vid mig. denna närhet . trygghet.
jag är RÄDD för att vara ensam, jag är rädd för ensamheten. jag är rädd för mörker. jag är rädd för att sociala med folk, jag är rädd för allt. även kärleken . hur bra den än är. är jag alltid rädd.
vet inte varför bara .

så även om jag hellre velat leva utan denna hemska smärtan. . . .
så lever jag med denna hemska smärtan. . . . .


jag kämpar emot mitt psyke...
jag försöker varje dag.
ibland går det bättre och andra dagar sämre.
har hört att jag , oavsett tillstånd är välldigt bra på att dölja hur jag mår och lever dagen ut med ett leende och skratt. inte av mina vänner som ajg inte har, utan av vuxna bekanta.



antar de har rätt..



mest vill jag kanske bara dölja för mig själv hur jag egentligen mår?
kanske bara ska sluta försöka ist...