fuck

bultande huvud och klämande muskler. men värst av allt. bultande hjärta.

jag lever än. okay. jag har fått inse det. jag märker det varje dag. och än så undrar jag varje dag , varför?

finns det nån jävla anledning. ( ja jag är så jävla emo idag så det inte är klokt)
ibland undrar man om man verkligen skulle fortsatt livet den där dagen. att man bara inte gav upp? nej vet ni vad.

att ge upp för mig är ..asså. För att jag ska lyckas vara JAG här i livet, är att ge upp det alra värsta jag kan göra.
att ge upp är som att säga att jag inte vill vara JAG längre . att ge upp mitt liv är som att.. kasta iväg allt bra jag någonsin fått uppleva. alla lärdomar jag har fått. alla fina stunder.
sådant skulel jag inte ge bort eller glömma för fem öre .
det vackraste jag har är de vackra minnena. från då och nu.
allt jag kan och har lärt mig.
allt som har hänt mig. har gjort mig till den jag är idag.
Och idag..
idag har jag den vackraste och underbaraste, sötaste , snyggaste och finaste killen <3.
det är som att ... leva i ett helvete med änglar. livet suger. men det finns något här som kan liva upp sin dag. någon som finns där och håller om en när det känns som värst.
bäst av allt.
du är fanimig inte ett dugg klok. <3
du är den som får mig att le , oavsett<3









vet att min text inte hänger ihop a fuck whatsoever. but who gives a damn fuck about it!