jag skäms!

Gud vad less jag blir. Efter att legat döende i nån vecka så inser jag nu att världen är idiotisk. Eller inte världen, det är väl mer människorna i världen som är idioter.

Usch, fy och blä så patetiska människor kan vara ibland. Nästan så jag blir äcklad. Nästan så att jag inte vill kalla mig själv för människa. Jag skäms, och jag skäms över befolkningen här på planeten s.k. jorden.

En del har dock varit underbara mot mig, och visat sig vara en ängel undercover. Men det är mycket få människor faktiskt, men det är ju bra att det är några som visat sig vara fina änglar. Verkligen. Hellre få än ingen alls.

Men alltså typ, väx upp?

Se det fina i det fula, och det positiva i det negativa och bara .. väx upp. Lär känna dig själv innan du lär känna massa andra människor. Pröva såra dig själv innan du sårar andra. Herregud. Det är ju nästan så man måste starta en kurs om hur man lever livet. Fullt ut.

Ibland är alla så patetiska så att jag vill liksom bara dö. Det var så lugnt och fridfullt där, på dödsbädden.