Död

Vandrade nyss hem från jobbet i sällskap med dunder och brak från himlen. Så slog tanken mig; Möjligheten att blixten slår ner, på mig. Då skulle jag förmodligen dö. Spontant smög sig ett leende fram, för jag vet att om det skulle hända skulle jag ändå dö rimligt lycklig. Jag har gått från rullstol till gående, arbetslös i Piteå från arbetande student i Uppsala, misslyckad student till fastanställd i Schweiz, sett liv avslutas och nya påbörjas. Känslan av att våga försöka misslyckas, och lyckas mest misslyckas, plötsligt blir att lyckas? Hur, var, när hände det egentligen?

I helgen ska jag ääääntligen få dricka alkohol igen och se bla. Die Antwoord live och jag känner mig så jävla fysiskt, och psykiskt, stark just nu. Nästan lite för mycket. På snudd till hybris. Jag klagar iofs inte.

Godnatt alla fina<3