KOMPLICERADs blogg



Tjej, 30 år. Bor i Piteå, Norrbottens län. Är offline och var senast aktiv: 24 maj kl. 19:42

KOMPLICERAD

Senaste inläggen

Sketchy
3 november 2024 kl. 12:17
Mastery
25 april 2023 kl. 01:36
Live life
8 juli 2021 kl. 22:47
Gammal my ass
6 februari 2021 kl. 14:32
Ensam är stark
8 juni 2020 kl. 17:30
Hihi
18 maj 2019 kl. 20:58
Vänner
14 mars 2019 kl. 22:39
Internationella kvinnodagen
8 mars 2019 kl. 21:46
Promenad genom stan, tjalalala
27 februari 2019 kl. 21:23
Ginie, baileys och cocki
6 december 2018 kl. 13:15
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Dení Johnson Civilstatus: Upptagen
Läggning: Straight
Intresse: Sex
Bor: Med någon
Politik: Grön
Dricker: Alkohol
Musikstil: Allt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2011-05-19

Allvarligt

Förstår att livet är en irrelevant grej att skuldbelägga eftersom man i många möjliga fall kan forma det lite som man vill. Jag ifrågasätter dock verkligen hur min gångbana för livet sett och ser ut - jag har verkligen träffat mannen i mina drömmar nu och om två veckor kanske vi aldrig ses igen? Jag jobbar som servitris och har tagit ett års studieuppehåll nu för att min klass var dum i huvudet och min motivation låg på noll. Ska jag forsätta med mina studier? Eller ska jag hoppa av? Hur mycket tid har jag, hur mycket tid vill jag ge? Vill jag jobba som servitris? Kan jag spara pengar på det? Pengar till vad?

Jag vill inte bli 35 år och stå kvar och stampa på samma mark jag gör nu. Jag vill iväg. Men var? Och hur? Motivationen är inte stark nog för att jag ska kunna trotsa den trygghet jag på något sätt byggt upp här. Den där tråkiga förbannade tryggheten som hindrar mig från att utforska, experimentera, leva. Fan ta den.

Min vilja och dragningskraft för att göra något sådant dumt som att utmana min trygghet har lett till att familjen och vänner tagit avstånd - de är inget vidare stöd längre. Men det är trots allt jag som har kontroll över mitt liv; Vad vill jag göra? Vad prioriterar jag? Vad vinner jag på? Vem gör jag det för?
Hur mår jag?


Logga in för att kommentera
Kattmage Kille, 36 år

Det tar alltid kraft och gör kanske en gnutta "ont" när du börjar utforska om att bli mer upplyst om livet och dig själv. Ska jag leva för tillfället? Ska jag leva under en långsikt? Vad är rätt och fel i livet? Tycker jag verkligen om och känner stort intresse för det jag gör? Gör det mig glad? Finns flera frågor som man ej kan besvara rakt av. Det är skillnad att anta mellan något och faktiskt uppleva det // citat från en komvux lärare, en mycket smart människa.

Trygghet är en av de saker som är ovärderligt för människor (och en del djur), kunna ha ett hem, tak över huvudet, mat på bordet, tryggheten att få vara älskad av familj och relationer runt om en. En hemfrid. Men ibland kanske det kan känns grått och tråkigt, samma sak varje dag. Det börjar känns meningslöst, ogivande, ingen spänning, inget att se fram emot. Men om jag skulle ge min egna åsikt är det för att livet är för enkelt idag. Men om vi bortser från det så kanske t.ex. kommer det vara värt att byta bort allting för ett (dumt) förslag som att börja jobba som reseledare? Har ju sett att du tycker om att resa. Få se och uppleva saker utanför svensk miljö, men inte ha närmaste vänner, familj till hand. Men många nya ansikten som säkert täcker upp! Ett dumt förslag! :)

Du är en smart tjej Deni, du kommer lösa en del av pusslet utan problem, sånt här tar allt från veckor till flera år att lösa ut, låt det bara inte tynga ner dig för mycket!

KOMPLICERAD Tjej, 30 år

Du är så bra <333