SJUKSJUK VÄRLD

Nu vet jag varför jag inte ser den där trevliga, attraktiva och snälla killen på coop längre - det var ju för fan HAN som blev mördad för ett tag sen!? Halsskuren! Mitt i stan. Av två killar; En av dem såg jag någon vecka innan mordet slå till en vakt och bli nerbrottad av polisen. Den andra killen hade tydligen några diagnoser och en mamma som varit orolig för att han skulle göra något dumt någon dag, han hade tydligen varit väldigt instabil hela livet. Kan inte ens försöka sätta mig in i hur hon kände när hon fick det där röstmeddelandet av hennes son där de berättade att de skar halsen av offret och att de ville döda igen.

Så som jag förstått det så är det en kille som inte minns något och den andra har erkänt, polisen tror dock det är ett ihopkok då det finns mycket i erkännandet som inte stämmer med vittnen och dylikt.

Men alltså VÄRLDEN ÄR SJUK OCH JAG BLIR SÅ ARG, LEDSEN OCH BESVIKEN. Det enda polisen har är röstmeddelandet och vittnen. Lyckas de inte fälla killarna på det så skjuter jag mig själv. Och sen då? Om de blir fällda? Dagsböter och psykisk hjälp? DET ÄR FÖR FAN ORÄTTVIST. DET ÄR SÅ SJUKT ORÄTTVIST.

Måste lugna ner mig. Andas in. Andas ut. Men jag är så jävlajävla arg. En del människor finns det fan inget gott i. En del kan vi lika gärna slänga i skärselden direkt. Bura in på livstid. Känner mig som hitler men när det kommer till pyskiskt instabila människor som kan mörda så fina människor på det sättet så har jag fan rätt till att vara lite hitler. MÄNNISKOR SOM ÄR KAPABLA TILL ATT MÖRDA OCH VILL GÖRA DET IGEN BEHÖVER INTE HJÄLP DE BEHÖVER EN ORDENTLIG TILLRÄTTAVISNING, ETT ORDENTLIGT STRAFF OCH STÄNDIG ÖVERVAKNING. Kanske kan man hjälpa dem efter det. KANSKE.

Jag menar, varför är det familjen och vännerna som ska lida och de två killarna som mördat som får hjälp NÄR DET BORDE VARA TVÄRTOM?

Han var så otroligt fin den där killen på coop. Utstrålade värme, glädje och lugn. Och jag blev så glad då jag såg att han jobbade, vi hälsade och jag ville så gärna fråga om han ville umgås någon dag men vågade aldrig. Nu kan jag inte. Jag tänker på hans familj, vänner, bekanta och hoppas de tar hand om varandra.