Genom fönstret

Tittar ut genom fönstret och ser alla dessa människor passera. Det är fascinerande. Faktiskt så intressant att jag skulle kunna sitta här hela dagen och bara titta. Begrunda. Fundera. Analysera.

Jag menar, det finns så mycket som skiljer oss åt; Längd, stil, gångstil. Hur man rör armarna när man går, hur man belastar foten, avståndet man tar till sin vän/någon random, vad och hur man tittar på saker när man går och barn. Oändligt mycket barn. När jag sitter här och tittar på alla dessa människor med alla dessa barn får jag lite ångest. Varför vill man ha barn ens?

Mvh creepy och förtvivlad