Angående livet

Som ni kan se i galleriet så var jag med om en olycka 2011. Tror inte ens jag skrivit något om den här på emocores lilla blogg. Jag vet inte, men jag har väl varit för rädd för att folk skulle ta illa upp och missta mig för att vara någon slags attention whore eller kräva att folk tycker synd om mig. Men jag är inte så rädd för det längre, för nu var det ändå 3 år sen. Ungefär. Och det är ändå så många som frågar så tänkte dra en snabbis här vad det var som hände riktigt(enligt vad jag har hört och vad jag minns).

Pappa hade just varit på spelning i tyskland. Han är rockabilly-musiker och var gitarrist/sångare i bandet The go getters. Just fått sin nya motorcykel. Först tog han med lillasyster på en åktur, sen var det min tur. Det gick jättebra! Det var ashäftigt att åka MC bakom pappa. Vi for till mamma(skilda, men vänner!) och sedan till min dåvarande pojkvän och hälsade på. Det var på hemvägen som det gick.. mindre bra. Vi körde 90 på huvudled, kom till en korsning, och vi hade mötande fordon på andra filen i princip hela tiden. När vi var ganska nära korsningen så körde en bil rakt ut på vägen framför oss och stannade där i väntan på bilarna i andra filen(våra möten) skulle ta slut. Rakt framför oss ställde hon sig. Och med bilar på den andra filen och bilar bakom henne var det omöjligt för pappa att väja undan någonstans. Istället handlade han på bästa sätt möjligast; han välte motorcykeln precis innan det small. På så sätt undvek vi att flyga upp i luften och slå i marken, vilket förmodligen dödat oss båda.

Den äldre kvinnan som körde bilen klarade sig med lindriga skador. Jag slog i höften så pass att mina höftben krossades(jag skojar inte, det var flera benbitar som hade smulats ut på röntgenbilderna), mitt blygdben gick av, käken bröts, punkterade en lunga, 5 tänder slogs ut, ett flertal hjärnskakningar och en hjärnblödning på det. Men jag överlevde, efter mycket om och men. Min pappa däremot fick MC-styret intryckt i bröstkorgen och ett revben punkterade hans hjärta. Han dog direkt.

Det var i början av sommaren detta hände. 14 Juni. Jag låg på sjukhus precis hela sommaren. Satt i rullstol vid skolstarten. Någon vecka efter hoppade jag på kryckor för att någon månad senare börja gå igen. Hela den här händelsen sög. Verkligen. Jag och pappa var som piff och puff. Vi var en och samma, fast olika. Men ändå likadana. Det kände som om jag förlorat halva mig. Jag saknar den halvan än idag. Men som tur var så fanns mamma alltid vid min sida. Och min lillasyster. Och det är jag så tacksam för. Aldrig att jag orkat kämpa mig tillbaka till livet utan dom. Bästa. Familjen. Någonsin.

Pappa på gitarr, mamma som sjunger, låtsasmamma som pillar på datorn :D