Starka känslor

Det finns en människa jag har så extremt starka känslor för. Destruktiva, mörka men mycket starka känslor. Jag vet inte ens om det kan definieras som hat, det känns så mycket större och kraftigare än så.

Så fort jag ser en bild på dig. Så fort jag ser ditt namn. Så fort jag hör ditt namn. Så fort jag hör din röst. Så fort jag ser dig. Så fort jag hör talas om dig. Allt som har med dig att göra, gör mig fruktansvärt ond. Så ond att jag blir rädd för mig själv.

Men ni vet inte hur det känns att försvinna. Utan fysisk påverkan så bara försvann jag. Det blev en värld utan mig. Hon tog min plats. Under min svåraste tid här i livet så tog hon min familj. Mina vänner. Min pojkvän. Jag fick försöka sörja min döda pappa på egen hand. Jag fick slutligen ställa ett ultimatum till min familj för att jag ens skulle få plats i mitt eget hem. Jag må låta som världens mesigaste och töntigaste men ni har ingen aning om hur jag kände. Eller vad som hände. Efter att ha varit mobbad i tre år och varit osynlig så vet jag, och kan dela med mig av, att detta är inte alls samma sak. Att försvinna bakom en person gör så mycket ondare. Speciellt när man försvinner för dom man älskar mest.

Så jag konfronterade personen i fråga. Och blev inte så mycket mer mildare efter det. När man förstört någons psyke totalt och inte menade det, då ställer man sig på knä och ber om ursäkt. Man står där och gråter tills man blir förlåten. Man håller absolut inte huvudet högt och berättar att det är över nu. Det är liksom ren logik. Fy, vad jag är arg och besviken.