Sjukhuset.

Mot kritvita väggar
speglas tusen själar.

I sängar med remmar
lovades de att få komma ut.

Det blev deras hem
men ingen gick att lita på.

Män i vita rockar
sa att allt skulle bli bra.

Men själarna är sönder,
ärrade från topp till tå,
trasiga från ett liv
av svek och förräderi.
Och ännu idag är
dom själarna bortglömda,

även fast deras namn är skrivna över väggarna med blod,
även fast deras fotsteg gjort avtryck i det slitna stengolvet,
och även fast de lever kvar i tapeterna som de sen länge glömt att tapetsera om.