Jinekologens blogg
Kille, 31 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 6 mars kl. 11:59

Senaste inläggen
Ditt samtal står nu som 127 i kön7 januari 2022 kl. 13:07
Två år ändå,
5 januari 2022 kl. 15:22
Ni vet inte vad svårt är.
31 december 2021 kl. 06:43
När man återfår ett stulet (spel)konto Pt2.
20 december 2021 kl. 15:08
När man återfår ett stulet (spel)konto.
19 december 2021 kl. 21:00
Ber ödmjukast om lite blogghjälp.
14 december 2021 kl. 16:35
Jag vet inte ens
4 april 2019 kl. 11:45
Har ni sett en dalabjörn?
19 mars 2019 kl. 18:40
Den värsta typen av sadister
28 februari 2019 kl. 17:46
Blir alltid förundrad
23 februari 2019 kl. 16:43
Visa alla
Ett jävla tankesvammel. TW
Förtälj för mig, förstår inte. Du var ovanlig, orimlig och osund. Ensam och utspridd till enstaka tillfällen. Sedan fann jag dig och föll. Alldeles för djupt. Nu simmar jag regelbundet i dig. Du ger mig en kännsla av sammanhang. Acceptans och trygghet när jag smakar dig. Med dig utvecklas jag och transendenserar från vardagens bestyr och krav. Alla tvång blir minnen blott. Ett mycket behagligare perspektiv att betrakta ur. Ett nytt spektrum att utforska och ta del av. Träda in i den suddiga och säkra sfären. Att definera dig är omöjligt. Blir alltid hänförd av din mångfacetterade fasad och fyllighet. När du är i mig känns det som jag också är det, en speciell och sällsynt känsla. Jag vet inte varför jag alltid finner avsaknad när din frånvaro är närvarande. Det är en stor del med helheten. Den konkreta och logiska förståelsen. Vad finns kvar utan den egentligen, när allt skalas naket sucessivt av samvete och ideal. För att förstå skulle jag behöva acceptera och det kommer jag aldrig göra. Det är inte en fråga om kunskap, det handlar om vilja. Varför vilja när viljan inte vill. Ologiskt och obehagligt. Att blunda är den perfekta flykten ifrån allt alltid. Dölj dåliga tankar och problematik. Det kommer en tid senare. En rimligare tid. Då, tänker jag alltid. Då kanske. Då möjligtvis. Då förhoppningsvis. Då troligtvis. Då eventuellt. Då mycket enklare än nu. Så fungerar väl alla till och från i varierande skala. Hur länge har jag ingen aning om. Det är en alldeles för stor komplexitet, uppbygd av tusentals små trådar som kallas faktorer. Går inte att beräkna. Går inte att vara säker på. Jag får helt enkelt se. Varför du blivit mitt enda tillvägagångssätt att processera är för mig ett frågetecken. Egentligen tror jag inte du är bra för mig men jag älskar dig och hatar att jag älskar. Alkohol du är en förförisk förfinad fablisk fantastisk fruktansvärd förteelse. Du är problemet som är lösningen till problem. Så vad är du egentligen, vem är jag med eller utan dig. Det är väl det jag undrar, undrat och kommer undra.