TW Tankar och livet.

Hej.
Är orolig för min lilla farfar. Han har med hans egna ord "flippat ur" och när jag och min fina flicka anlände till edsliga edet i fredags var det en slagen hjälte som mötte oss. Bokstavligt talat faktiskt då han hade en blåtira och sår lite här och där i ansiktet. Är orolig för honom speciellt då jag inte är hemma så mycket. Gubben är lite svag för flaskan. Men annars var helgen jätte bra och haft det super mysigt med nin flickvän och vår lilla hund.

Nu är dock åter vardagen kommen och har någrs timmar kvar på mitt pass. Något som går bra för mig är att träningen håller mig borta från att dricka hela tiden. Samt får mig att känna mig lite mindre värdelös. Kommit iväg 4 dagar i veckan sedan jag började så om jag håller det kanske jag kan få se lite resultat om några månader.

Jag söker boende som en idiot. Mest i Kungälv, Partille och Stenungssund. Vill gärna bo i göteborg men är nog inte redo för det än. Rör mig emot ett halvår utan knark. Det hade jag fan aldrig trott när jag påbörjade avhållsamheten. Men känns bra på lika många sätt som det känns dåligt. Jag växlar irriterande nog mellan att sova bra och sova i princip ingenging periodvis. Börjar inse att jag inte kan fortsätta såhär hur länge som helst. Inte så sunt att jobba och studera heltid när man knappt sover. Skulle försökt få någon form av sömntablett men litar inte på att jag kommer börja missbruka den än. Är alldeles för svag fortfarande men tiden kanske kommer.

Nu ska jag sova lite på min rast och se fram emot gymmet efter jobbet, den plats där jag för stunden inte känner mig så värdelös i min grå vuxna vardag.
Godnatt.