TW Missbruk.

Det här är min femte månad utan mitt blandmissbruk. Det känns rakt av overkligt. Att bryta 9 års vanor är rätt märkligt. Har knappt druckit heller. Vet inte varför men det där med alkohol har bara egentligen känts som en bas. Att dricka varje gång något annat togs var en självklarhet liksom. Öl och sprit var skönt för att det lade en god bas för onykterheten bara, som sedan enkelt gick att bygga på med andra substanser. Allt gick egentligen ut på att få rätt rus, eller det ruset jag vill uppnå, för dagen ifråga. Vilket i princip var varje dag.

Men nu med en väldigt nyktrare tillbakablick så känns det mest obehagligt. Jag finner mig i mitt numera nyktra tillstånd rakt av apatisk. Hur jag än försöker kommer jag inte ifrån den apati som genomsyrar varje jävla vardag. Är väldigt påfrestande att på sätt och vis inse hur mycket de där substanserna gjorde för mig. Falsk lycka? Jag vet inte. Jag var betydligt lyckligare då än nu, det är något som dessvärre är säkert. Oavsett om verkligheten är som jag i mitt nuvarande tillstånd uppfattar den eller om den är formad efter sakerna jag stoppade i mig så ändras inte faktumet att det är min individuella verklighet. Och att den är så ofantligt mycket bättre när jag är påverkad av en blandning substanser är tråkigt.

Men det kanske blir bättre småningom. Jag hoppas i alla fall det.