Jodå. Drogfri.

Trodde jag skulle få introverta mig i min miserabla melankoli men icke, tvingas nu in till stan av bff. Men är väl lika bra på många sätt antar jag nu suckandes på bussen in. För övrigt blir jag lite agiterad över hur alla uppmärksammar Leilas död. Sure det suger, men inte hörde jag någon klaga när Cohen lämnade vår värld. Fantastiske gubbe fan vad bra du är. Alltid lyssnad massvis på honom men nu efter hans död blev musiken bara sådär femtielva gånger bättre. Om jag ändå kunde sjunga så, då hade jag nästan aldrig klagat kanske bara litegrann.

P.s jag har nu varit utan knark i snart en månad slå den ni, era äckliga pundare men fan vad jag avundas er och saknar er gemenskap.