Det där med sömn.

Ja det går väl sådär. Ska gå hemifrån om ca 1.5 timma och åka in till centralen för att ta tåget. Önskar jag hade fått sova iaf lite men det ville väl sig helt enkelt inte. Jaja, sådant händer och är väl inte direkt något nytt antar jag. Bara frustrerande då jag kommer vara en sänkt zombie hela dagen och ja vi har mycket vi ska göra. Hon flyttar liksom i morgon och ja det blir väl en hel del att fixa med. Men ser ändå, trots mitt irriterande sinne, fram emot att åka ner dit väldigt mycket. Att äntligen få träffa henne. Det är konstigt egentligen, hur en person kan få en att känna såhär. Har försökt förklara det med ord för henne innan men det går inte. Är bara rakt av en odefinierbar känsla, försöker jag beskriva den verbalt så känns det bara som jag gör fel. Ord räcker inte, de är inte tillräckliga hur brett jag nu än anser att mitt vokabulär så går det bara inte att finna adjektiv att beskriva denna känsla. Men den är fantastisk, allt blir bara bra när jag väl är med henne och är obeskrivligt tacksam för det. Däremot känns det sådär att jag kommer vara sänkt hela dagen vi ses nu, men ska försöka mitt bästa att hålla bra pojkväns masken klistrad över ansiktet. Men jag har inget alls emot det, att visa ett annat mående utåt för att dölja det egentliga. Hon kommer ändå förstå hur det egentligen är, hon känner mig för bra. Kommer bli bra med allt så fort jag kommer dit.

Har ändå trots skevt huvud varit en produktiv natt. Jag har självklart försökt sova till och från men ja det gick åt helvete så kände att denna tid jag bara låg och sneade hyperventilerande var rätt onödig. Så började på några uppsatser som ska in om lång tid. Guess what? De är klara nu och de är perf. Aced it. Vet inte hur dock men var en jävla befrielse att fokusera på något så jag slapp tänka, slapp vara mig. Var duktiga studenten istället, jag gillar honom bra mycket mer än mig själv. Ska försöka vara honom mer, han verkar ändå vara mer uppskattad så varför inte.

240 inloggade i skrivande stund, skönt. Ingen kommer läsa det här värdelösa svamlet. Gillar det med ec. Ge inlägget en tråkig titel och tråkiga första rader = ingen kommer läsa så privat dagbok. Det är skönt, har inget emot folk som bara läser igenom den här litterära avföringen. Låt mig bara.
Denna låt på repeat, bra livsfilosfi;