Segla söder.

Afton,
Så idag blev inte riktigt som planerat. Eller rättare sagt så gick inget som det skulle. Kunde bara inte somna i natten som var. Huvudet gick på högvarv och ville bara inte sova. Så skulle idag gått till skolan, träffat min handledare inför praktiken och sedan åkt till mina fina flickor i Skåne. Istället så kom jag tillbaka till verkligheten nu i eftermiddags. Kommer inte ihåg något sen ca 3 tiden någon gång förra natten. Av någon anledning satt jag i soffan i vardagsrummet, påklädd och med fixat hår. Hur vet jag inte, lite läskigt. Men flög upp när jag insåg vad klockan var då tågen till Skåne slutar gå rätt tidigt. Då jag var helt dränkt i kallsvett så fick jag ta en dusch. När jag väl fixat mig och började vara redo så blev det i princip svart, jag spydde och med sådan kraft att jag slog i backen, självklart i spyan. Så fick städa upp det och duscha än en gång. Sedan kom min mormor och behövde hjälp med allt från att starta induktionshällen till att sätta upp någon skev jävla ljusslinga i köket hon köpt åt oss. Oh well. Så efter det var fixat kollade jag tåg igen och insåg att om jag åkte med det enda jag skulle hinna så skulle jag vara framme klockan 1 inatt. Med tanke på hur jag mår idag insåg jag att det var en dum idé att komma ner dit helt förstörd och vara som jag är nu. Så ska ta första tåget som går istället, vid 6 imorgon på morgonen. det är rätt exakt 12 timmar från och med nu, så jag borde kunna lugna ner huvudet tills dess och fungera relativt normalt. Tror jag iaf. Eller rättare sagt måste. Vet bara att på grund av att jag inte åkte idag gjorde jag min fina ledsen, något jag tycker mig göra aningen för ofta. Jag försöker verkligen att vara iaf någonting i närheten av vad jag tycker hon förtjänar och borde ha. Men det är bara så fruktansvärt svårt när det blir såhär, när jag är såhär. Jag hatar att jag hatar mig. Men det är knappast något nytt och det är väl vad det är. Får bara stila mig och fokusera på det som är viktigt, viktigare än mig. För gör jag det samt lyckas göra det bra kan jag blunda för mig vilket gör att jag orkar mer, orkar längre. Förstår inte varför jag bara pumpar ut dessa beklagande ord. För många har det värre utan att klaga. Ska med bli så stark att det aldrig syns, aldrig kommer till ytan såhär igen. Jag kommer platsa in i den normativa samling så många redan inkluderas i. Bara att vägen dit är jobbig. Så får helt enkelt hålla käften, sluta gnälla och jobba mot mina milstolpar.