Ack du odefinerbara skam.

Så rasten närmar sig. Har bara en fråga till sjuksköterskan i byggnaden så traskar dit i solen och allt känns ok för ska snart få min powernap. Väl utanför sjuksköterskans kontor ser jag att det är tre sjuksköterskor i rummet som har rapport. Ha nu i åtanke att det är ett bokstavligt talat löjligt litet rum. Jag knackar och öppnar dörren lite försiktigt på glänt och presenterar mig samt mitt ärende. Blir inbjuden så öppnar dörren och tar första steget in. Längre hann jag inte då min skos skosnören fastnat på ena sjuksköterskans stol. Så jag faller rakt fram. Välter ut två kaffekoppar varmt kaffe på två av sjuksköterskorna samt landar med ansiktet mellan den tredjes ben. Hur detta ens är fysiskt möjligt förstår jag inte. Men de skrattade iaf gott åt mig trots att de brände sig lite. Förstår inte varför det alltid är jag som lyckas med den här typen av ren klumpighet. Nu har jag iaf rast så ska gråta mig till sömns ha de.
Jag kommer aldrig kunna se hon som jag musdök i ögonen igen.