Vila i frid.

Så idag fick jag av en ren slump reda på att du inte var kvar hos oss. Har främst jobbat på den andra avdelningen bredvid din, därför vi tyvärr knappt träffats det sista. Jag vill bara helt kort och enkelt tacka för tiden jag fick med dig, då jag värderade den bra mycket mer än jag vanligtvis brukar låta mig göra. Visst, det är tråkigt och skär. Ändå känns det på ett sätt bra. Du har krigat mer än någon jag tidigare stött på, utan att ens klaga en enda gång. Kan inte förstå hur du är så stark. Jag önskar att jag var det. Jag vet att det inte är över riktigt än, att du nu kommit till den sista anhalten innan du ska få träffa dina saknade igen. Men det kommer gå bra, du kommer ha det bra. Mycket bättre än du haft det hos oss. Känns tryggt att veta att du nu är hos folk med rätt kompetens för just dig. Jag önskar verkligen helhjärtat att jag fick besöka dig. Men det får jag inte, som vi båda vet. Vet ändå att jag gjort mycket för dig, intalar mig själv att det hjälp dig på din resa. Det verkade så, alla de gånger vi satt och skrattade under våra samtal om allt mellan himmel och jord. Jag kände att jag gjorde din dag bättre, samtidigt som du gjorde mitt arbete bättre. Du behöver inte kriga mer nu. Mina tankar är hos sin dig. Ska lätt klippa ut din annons ur tidningen och se så du fått den dikt du ville ha, annars jävlar det lovar jag dig. Vi ska lätt dra på molnkrysning när även jag trillat av pinnen, precis som vi lovade varandra. Vila i frid nu.


Har världens bästa och värsta jobb. Tänker inte längre spendera kvällen i nyktert tillstånd. Ursäkta min grin.