Att vara tidspessimist.

Är minst sagt förargligt har jag sucessivt med åren börjat inse. Det blir så många situationer där jag helt enkelt ser mobbad ut(mer än vanligt) som tillexempel i skrivande stund. Sitter själv på min bräda vid slottis och dricker öl. Jag är ca 30 min tidig gentemot när jag och min compadre skulle mötas. Så ska sitta har själv i en halvtimme, minst, och se ensam ut. Ja vafan, rätt mysigt med öl och Sublime i lurarna. Men hoppas han med är tidig, det här med att dricka ensam är sådär, iaf utomhus och inte vid datorn. Idag har sannerligen varit en märklig jävla dag. Men på något sätt är jag ändå på rätt okej humör, känns som jag slutat bli emotionellt påverkad av mera plötsliga saker. Rätt smidigt faktiskt. Nä, nu mer öl. Men om någon i krokarna vill ses på en cigg sitter jag här vid linne och filosoferar, så bara att höra av sig.