Charmen med deppig musik.

Försökt rakt av definera mer specifiikt vad det är jag genuint älskar med sådan musik, messt hiphop. De flesta låtarna inom det genret som är depp och jag lyssnar på är delvis unika. Men det är så mycket mer, artister eller underground dudes berättar hela historier. Det låter sällan vackert, utan mer ärligt och unikt vilket för mig är den rena definitionen av vackert. Jag vet inte varför men blir generellt trygg av sådan musik. Få höra rakt ut att det finns folk som har det värre och kommit över det. Vuxit och blivit tillräckligt starka för att dela med sig av de erfarenheterna. Jag är alldeles för feg för att skriva, än mer sjunga/rappa sådant. Men en dag kanske en skulle våga. Ack du naiva förhoppningar.