Släktkalas.

Då börjar den mentala förberedelsen. Älskar min lillebror så ska fan göra mitt yttersta för att mitt humör och mående inte genomsyrar hans kalas. Fördelen är att släkten brukar inte palla så länge. Blir mest kaffe och fika i ungefär två timmar sen brukar de dra. Är bara rädd att de ska vilja prata om de som hänt. Min släkt är väldigt mån men, det blir väldigt lätt fel. Har inte mentalitet för någon diskussion. Bara att nicka och hålla med, lite som pingvinerna i Madagaskar.

Så länge jag övertygar dem att jag tagit åt mig av det de sagt och berättar det de vill hör brukar det flyta på bra. Blir nog okej.