Några dagar.

Godmorgon. Sitter här på bussen på väg till arbetet. Ska sitta vak hela förmiddagen. Hatar vak. Enda jag hoppas på under sådana pass är att det som förväntas ske inte ska ske medans jag arbetar. Samtidigt vill jag det. Svårt att förklara. Samtidigt som jag vill vara där den sista stunden så är döden ändå obehaglig. Den påminner om hur lätt vi faktiskt kan trilla av pinnen. Obehaglig reality punch.

Har gymmat tre gånger denna veckan, idag ska bli fjärde. Hoppas jag orkar hålla det uppe längre än sist iaf ett år hade varit kul för att se om det blir några mer markanta förändringar.

Min flickvän kommer äntligen hem snart. Det var fan på tiden. Några dagar bara.