Vi lever i ett hamsterhjul.

Att det är fel att inte vara en hamster idag. Att det av någon anledning skulle vara fel att bryta den ständigt repetitiva vardagsidyllen. Idag har samhället kommit långt på många fronter. Vissa kallar det utveckling. Vara rädda för allting främmande och smutskasta alla som inte vill gå samma väg. Jag har svårt att definiera det som utveckling. Vi förväntas prestera, i relativt tidig ålder. Grundskolan och sedan gymnasiet. Detta ses som en självklarhet av majoriteten. Om individen inte lyckas uppnå detta mål som inte ens är ett eget val, då ser folket direkt ner. Dömer. Lever sig in i sina antaganden. Det här är bara en bråkdel. Det gör mig lite galen. Efter den förväntade utbildningen så skall vi nu också antingen läsa vidare. Helst i sådär 3-5år. Eller börja jobba direkt då. Eftersom det finns så mycket arbete. Om vi nu är så "inkompetenta" att vi inte klarar detta, ja då ses vi som idioter i princip. Det är bara så smutsigt av samhället att vara så. Det äcklar mig. Hur ska vi prestera utan någon form av motivation? Det vanligaste svaret jag har fått är att "Ett bra jobb och en framtid". Nej. Jag får vad Ni ser som ett "Bra" jobb och "en framtid". Det jag tycker är inte alls relevant om det bryter mot den "Perfekta" Svensson idyllen. Är det konstigt att folk blir frustrerade? Tar livet av sig, börjar med droger, blir kriminella och så vidare. Vi skall leva våra liv. Men inte hur vi vill, för då kan vi göra fel. I hur vi lever våra liv. Vart är logiken där? Gå till jobbet 5 dagar i veckan. Skaffa ett hus och en fru. Få barn. Göra samma sak år efter år. Varför? Jag tänker inte leva så. Jag arbetar men jag har tydligt för mig vad jag vill uppnå. Det är långt ifrån vad någon i exempelvis min släkt förväntar sig av mig. Men jag tänker inte låta det påverka mig mer än de har gjort. Om de nu tycker det är så roligt att springa i sitt lilla hjul så får de väl göra det. Jag ska på äventyr, även om det nu resulterar i att de hatar mig.

Det är inte nog med att vi inte får tänka hur vi vill eller göra vad vi vill. Vi får inte heller se ut hur vi vill. Jag ser knappt mig själv som alternativ eller något liknande. Jag har en ring i min näsa. Vad gör det? Folk ska för en sådan liten löjlig jävla detalj se ner på mig. För jag gör fel och inte som alla andra. Men att fjortonåriga tjejer ser ut som horor och ligger runt. Ja, det är okej. Så länge de inte har en ring i näsan. Det hade inte varit acceptabelt. Om jag nu väljer att ändå ha kvar min lilla ring i näsan försvårar det mitt springande i hamsterhjulet. Jag får svårare att få arbete. Jag tas inte alls lika seriöst i skolan som de andra i min klass. Folk bryr sig mindre om mina argument och åsikter generellt. För jag har en ring i näsan. Det här är 2015 och ni är ute hela dagarna på facebook när ni sitter i er villa med vovven i knät. Det är knappast inte så att ni aldrig sett något värre. Inget av det här är ens ovanligt idag. Fler och fler ser inte "svensson" ut helt enkelt. Jag är så fruktansvärt trött på att folk baser sitt bemötande på antaganden. Det är idioti. Trångsynt.

Jag säger inte att jag bara har gjort goda val. Det har jag verkligen inte. Jag har osunda vanor och är medveten om det. Men jag förstår inte varför folk ska lägga sig i utan att tänka efter. Jag har vänner som klagat på saker jag gör. Det spelar ingen roll vad jag svarar, de har redan en så egen tydlig bild av det. Vilket är ironiskt, då de inte alls har någon aning om mitt mående. Eller min anledning för mina val. Folk måste fatta att det finns fler perspektiv. Något som inte är en väsentlig anledning för dig kan vara det för någon annan. Alla är rakt av löjligt olika. Så sluta vara så blinda. Var mer öppensinnade och stick upp huvudet över lådkanten någon gång. Jag klagar i princip aldrig på mina vänner. De får göra vad de vill, hur de vill. För jag vet inte vad som funkar för dem. Så länge det inte har någon direkt påverkan på mig så rör det inte mig.

Jag är arg så nu ska jag försöka sova, jobbat natt och grejer.