Snart är skiten över.

Känts som det aldrig skulle ta slut, den här jobbiga månaden. Har varit på jobbet i princip varje dag verkligen. Lär landa på ca 260h denna månaden, så det ser vi fram emot att få ner i fickan. Har faktiskt haft rätt tur, varit en lugn period här omkring nu. Troligtvis för att jag varit här varje dag och är lite som antidepp för de boende. Jag ögr iaf saker med dem. Har en som alltid vaknar tidigare än resterande. Vi har världens poker duel varje morgon. Jag torskade grovt igår så nu till morgontimmarna ska jag fan ha revansch. Jag förstår dock inte hur folk inte kan inse att alla små saker betyder så otroligt mycket för våra vårdtagare. Spendera lite kvalitetstid med dem, det funkar bättre än de flesta medicinerna de har utskrivna. Sure mina kollegor är generellt suveräna, men gillar inte hur de flesta av dem tänker. De tänker för objektivt, vi arbetar faktiskt med människor. Även om de är psykiskt instabila så behandla dem bara som vem som helst. De mår bäst av det bara.

Imorgon är jag ledig. Så. Jävla. Skönt. Även om det bara är en dag så gör det otroligt mycket. Blir vädret bra ska jag nog isolera mig på något mysigt berg och bara avnjuta lugnet till lite go musik. Sådant gör att allt blir hanterbart i längden. Synd att jag inte kan koppla av hemma bara, det hade varit något. Ironiskt att jag tog det för givet för 3 månader sedan bara.