Det här är något jag klurat på länge. Just vad folk idag ser som intellekt. Alltså, vad gör en person smart i andras ögon?
Vet att detta är en fråga som är vida varierande, men jag tror i grund och botten att den kan finnas ett generaliserande svar där någonstans som bör passa alla. För jag tror att de mer grundläggande tankarna kring ämnet är ganska lika hos folk. Inte det som vi senare lär oss eller reflekterar över, utan de där första intrycken av det. De som vi lärt oss av föräldrar eller dylikt i en yngre ålder. De flesta barnen man frågar lär svara att någon smart person, det är en uppfinnare, som exempel då.
När vi blir äldre och våra sekundärgrupper vidgas och förändras så tar vi åt oss mycket utav de normer och ideal vi möter, för att anpassa oss bättre mot grupperna. Så troligtvis tror många att någon är smart när den personen uppfyller alla små "kriterier" för den dåvarande sekundärgruppens bild av intellektuell.
Jag tror mer att intellekt helt enkelt är våran förmåga att konstant anpassa oss. Det gör alla människor, varje dag. Mer eller mindre. Det är lätt att se det hela mer konkret om man tar ett vardagligt exempel. Folk är ute och dricker. Vissa pratar med allt och alla medans andra kramar telefonen i ett mörkt hörn utan att ens lyfta blicken från skärmen en endaste gång. Menar jag då att alla som springer runt och är översociala jobbiga idioter är smarta? Självklart inte. Bara för att någon syns och hört betyder det inte att intrycket hen givit är gott. Förmedlas ett dåligt intryck så tror jag det är på grund av personens anpassningsförmåga mot situationen. Kanske läst av fel och därmed inte alls anpassat sig inför den sociala interaktionen. Nu menar jag inte att intellekt är hur luriga vi är socialt, utan fortfarande var detta bara ett exempel, och de finns de väldigt många av.
Som sagt då, jag tror att intellekt har med vår anpassningsförmåga att göra till 100%. Är du dum så får du bara panik när du är vilse i skogen. Är du smart börjar du stegvis tänka ut en strategi för situationen.
Läsvärt och välformulerat inlägg, det uppskattas mycket! Själv anser jag att det finns åtskilliga metoder att mäta intelligens, där ingen av dessa metoder är mer komplett eller entydig än någon annan. Social kompetens kan självfallet ses som en intelligens, likaså kreativ tankeverksamhet, språkliga aspekter och det mest uppenbara; logik / rationalitet bara för att ge några exempel. I min världsbild finns det dock inget direkt samband mellan utagerande känslor i förhållande till intelligens. Forskning har ju exempelvis menat på att högintelligenta individer löper större risk för att drabbas av depression och ångest, (av uppenbara anledningar). Tror även att intelligens omdefinieras och utformas utifrån kulturell och social kontext.
Tack tack, kul att höra. Det var roligt med lite mer perspektiv. Jag syftade inte bara på den sociala kompetensen, använde mer den för att försöka göra ett exempel. Menade mer att vår generella förmåga att anpassa oss efter allt vi bemöter växlar radikalt från individ till individ. De som då är "smarta" anpassar sig antingen bra till det mesta eller specificerar och når hur långt som helst, fast på en tunnare väg eller hur jag skall säga.
Har också gått och grubblat på detta under en längre tid, och har även haft liknande tankebanor!
Jag brukar tänka mig att en ointelligent människa låter sig ge vika för emotionella svagheter, t.ex. bli arg över saker och ting, (i den graden att denne slår sönder saker osv) istället för att "vara intelligent" och då inse att det inte hjälper att ge vika för dessa impulser, utan istället försöka hitta en lösning på problemet. Kan även vara så att man lugnar sig genom att tänka att man inte kan påverka situationen, beroende på hur situationen ser ut.
Säg att du missar bussen och blir skitsur pga att du missar den där viktiga jobbintervjun, ska du då ge utlopp för dina aggressioner och skrika eller panga en busskur eller ska du istället tänka logiskt och inse att du inte hade kunnat påverka det eftersom etc etc.
Aja, flummiga morgontankar och skrivet från mobil, men du hajjar änna. Du skriver bra skit, roligare att läsa än de flesta bloggarna på ec!
Håller med till stor del. Det du skrev går på flera sätt hand i hand med vad jag syftade på. Att blir arg eller provocerad lätt har trots allt med anpassning att göra till stor del, iaf i flera situationer. Jag hajar dude! Tack, kul att de var underhållande
Du har alltid intressanta blogginlägg, tror jag håller med dig lite i tänkandet där faktiskt ^.^
Tycker man är intelligent om man lyckas hålla sig ifrån panik och sådant och istället börjar att tänka på en lösning av problemet <: Men det finns ju fler tecken på att någon är smart såklart! Lite svårt att komma på bara sådär dock, jag tror nog att man vet det när man träffar och pratar med en person x3 Jag skulle vilja säga att intelligenta människor är lite mer sansade utav sig!
Åh mycket sant, håller med till stor del. Det du skrev är delvis vad jag menade, om man lätt blir arg och så(iaf i sociala sammsnhang) så ser folk ner på en. De tycker nog att man är konstig eller lite dum så där. Men hur är det då med typ folk som har neuropsykiatriska diagnoser? De flesta som har det är helt socialt inkompetenta, men brukar vara mycket smartare när det gäller andra saker. Där skär det lite tyvärr kom jag på :(
Bra där, aldrig tyckt att du är smart bara för att du kan memorisera skolböcker, något som verkar vara samhällets syn på en smart person.
Har dock inte orken att ge ett seriöst svar här och nu.
