Livs beslut, skjutvapen och 3 månaders liv i celibat.

Äntligen har det jävla getingboet, även kallat min skalle, lugnat ner sig. har varit fruktansvärt stressad i ungefär ett halvår nu och det senaste har jag inte ens kunnat hålla masken uppe så ofta som jag önskat. Men tror det blir bra nu, egentligen är det ingen annan än jag som styr utgången. Skönt på ett sätt, men ansvar är aldrig roligt. Inte när det är över något så omfattande iaf.

Har beslutat att lägga skolan på hyllan ett år. Jag fick insikten att jag bara skulle lurat mig själv och fortsatt. Under detta året skall jag främst fortsätta jobba, men ska också försöka göra gmu. Jag som militär alltså, fräsigt. Men tänker inte bli en handduks pangare, försvarsmakten hade faktiskt väldigt mycket intressant inom utbildningssfären. Fast, försvaret betalar dig för att utbilda dig. Gentemot alla andra universitet där du betalar eller lånar. Låter ganska fint.

Har äntligen hittat något jag tror starkt på att jag vill. En utmaning som mest är lockande och inte bara jobbig eller irriterande. Inom försvaret, förutsatt att jag kommer in på gmu, finns det många civila tjänster och utbildnings möjligheter. Lönerna är löjliga. Man får träna på arbetstid. Fruktansvärt bra villkor helt enkelt. De flesta som arbetar inom försvarsmakten gör det deltid. Detta innebär att jag kommer ha gott om tid för mitt andra jobb och även skolan när den drar igång igen. Ska sedan läsa 1.5år till för att ist bli specialpedagog. Specialpedagog och arbeta inom militären. Låter som ett liv jag kan tänka mig leva.

Tänkt så det knakat något ofantligt. Vitt och vänt på allt på alla sätt. Det här måste vara mitt bästa val helt enkelt. Får bara sluta knarka så jävla mycket, drogtestet oroar mig mer en det fysiska. Frågan i slutändan blir dock om jag kommer spöa den inre pundare. Låt oss se.