Så mycket kärlek och hat. Nu är skiten äntligen klar. Cash.

Ungefär 9 månader idag sedan min ex sambo flyttade ut och det var över. Innan dess hade hon levt i ca 8 månader utan inkomst. Jag betalade hyra, mat och det mesta annat mellan himmel och gjort. Den lilla summa pengar hon genererade söp hon upp. De pengarna hon fick köpte hon kläder eller tatuerade sig för. Jag var för snäll, tackar gudarna att världens mest fantastiska dude(Arrogans) tillslut fick mig att inse hur fucked det egentligen var.

Detta inlägget handlar inte om gnäll. Det handlar om en ökad självkänsla då jag gav mig fan på att ta mig ur en jobbig jävla sits och nu, då 10 månader efter beslutet, äntligen har lyckats. Det krävs inte mycket för att förstå hur bra ställt man har det om man lever två personer på studiebidrag och studielån. Blev väldigt mycket skulder, väldigt mycket på avbetalningar då jag depp shoppar av någon jävla anledning. Skulderna var över 10 000 nu mot slutet av det här året och jag jobbar som timvikare med 107kr timmen, bra där jag vet. Men jag har jobbat som en gris de här senaste månaderna. Tagit alla äckliga och ansträngande pass som ingen annan kollega velat ha. It has finaly paid of. Betalade fakturor för strax över 11 000 nyss. Jag har inte en enda jävla faktura efter mig mer. Ingen jävla skuld. Inte ett skit förutom inkomster. Att uppnå ekonomisk stabilitet(i princip) efter att ha haft det förjävligt och tro att man kommer hamna i lyxfällan. Att inte ha det knapert med cash så man precis går runt. Hade det skit ekonomiskt i nästan 2 år. Inte längre. Allt tack vare dedikation och hårt jävla arbete. Har knappt sovit eller käkat det senaste men nu jävlar, förändring. Äntligen.

Fyfan vad bra det känns.