Politik, därför är jag blå. Låt hatet flöda kids.

Den här texten är inte empiriskt baserad. För er som inte vet innebörden; inte baserad på en bred bas av fakta. Det här är helt enkelt tankar. Så om du vill argumentera med länkar och skit, slösa ingen tid. Kunde inte bry mig mindre. Däremot om du tycker annorlunda, bre på. Övertygar er gärna om hur rätt jag har.

Så, politik. Charmigt ord. Men, så som jag ser det, har det verkligen tappat sin innebörd. Innan var det ett stort maktredskap där folk genom historiens tider har nyttjat det och fulat sig något ofantligt. Så är det inte längre. Politiken idag är ungefär som en fis i vinden. Speciellt den vi har i Sverige. Det känns som hela vår regeringssituation är lite som sandlådan på lekis. Folk fular sig utan att egentligen ha vettet att göra det snyggt och rent. Men nog om detta, jag skall ju trots detta nyss skrivna gnäll ta parti, då man tydligen måste göra det i dagens samhälle. Politisk uppfattning är av någon jävla anledning väsentlig för umgängeskretsar och andra former av sociala relationer. Så, varför är jag en blå liten brat som avnjuter pappas pengar och bara rullar tummarna tills jag kan ta över företaget?

Det är i alla fall den bilden jag har sett att de flesta fanatiska rödingar målar upp av folket som drar sig mot det blå blocket. Det är lugnt, de antar ändå att ni är wannabe tuffingar som skulle döda för att få slicka Hellströms bajbrygga. Eller Thåströms. Det är trots allt den bilden de flesta röda målas upp inom blåfanatiska kretsar. Som tidigare nämnt är jag inte speciellt politiskt insatt. Jag grunnar inte så mycket över detta då det inte är någon vetenskap hur detta "demokratiska" system fungerar enligt mig. Världen, ur mitt perspektiv är väldigt simpel. Och fruktansvärt tråkig. Förutsägbar. Det finns inte många som jag känner till som verkligen helhjärtat dedikerat sitt liv och sina ideologier åt ett specifikt block. Tro det eller ej, de flesta byter faktiskt åsikter väldigt ofta. Oftare än de själva verkar förstå.

För mig är politiken idag inte mer än ett korrupt litet system som lurar "smarta" människor. Trots allt så krävs det ofta hårt jobb och någon form av skicklighet inom retoriken för att nå upp till de högre positionerna. Men det är fortfarande inte relevant vad vi tycker. Vad Steffe, Jimpan eller någon annan svensk "stor" politiker tycker. Allt vi gör och bestämmer går igenom EU. Vi, folket, påverkar knappt ett skit. Alla partier har så många stora löften om alla tuffa reformer de skall göra och fan, visst låter de super bra? Varför händer det då ingenting?

Sverige och alla andra demokratier är evigt underlägsna världens fåtal diktaturer. Ta exempelvis Ryssland, fan nojjar vi för? Vi har en allians med massa länder. Men, de är demokratiska länder. Sverige rustar sig för krig och mobiliserar sina styrkor. Det tar ett fåtal månader. Det är ett jävla hav av processer innan minsta beslut faktiskt tas. Putin säger "gå dit", alla ryssar i hans armé går dit. Direkt. Hans beslut kan i principen ta en sekund. En sekund för Ryssland, M-Å-N-A-D-E-R för Sverige. Hur vi än gör och vad fan EU än gör så kan vi aldrig ta ifrån Ryssland just detta övertaget och ja, det är faktiskt ett vitalt övertag de har.

Nu kanske det verkar som jag är off topic lite. Detta skulle ändå förklara min politiska position och varför. Det jag skrivit innan är massa trådar och skall nu försöka tvina ihop dem till det rep som är min uppfattning. Jag är blå. Jag håller mig mot det blå blocket. Min anledning är simpel, på ett väldigt avancerat sätt. Folk får säga vad de vill. Många som är politiskt aktiva har knappt en aning om allting man egentligen, enligt mig, måste se runt om i världen och hos människor innan man bör öppna sin käft och säga något. Ni som är röda är fria att tycka som ni vill, men den röda politiken bryter starkt mot hur hela vårat samhälle, egentligen hela våran värld, fungerar. Jag tycker de röda har en stor poäng, jag gör verkligen det. Tanken om jämställdhet folk emellan är verkligen vacker, något fruktansvärt vacker. Men den är minst lika naiv. Det krävs väl inte mycket tanke kraft för att inse att det aldrig kommer bli så? Och vad grundar jag detta i? Jo, det har fan aldrig varit så sedan den första organismen på våran jord uppstod. Vår verklighet är äcklig. Den är platt, ytlig och grå. Men den blå politiken är något kopiöst mycket mera passande för denna verklighet än den röda. Den blå politiken är egoistisk. Den är äcklig på många sätt. Men den också det som gör att den alltid kommer vara på en helt annan nivå än den röda för mig; Realistisk. Den är så mycket närmare hur jag anser att världen fungerar helt enkelt. Jag tror, nu kanske det är jag som är naiv, eller i alla fall hoppas att folk skall börja inse detta. Vi kan inte uppnå jämställdhet. Den kommer och går i vågor beroende på tusentals internationella detaljer. Det kommer aldrig vara lika eller samma för alla, om du som läser tänker efter; kan du verkligen säga emot detta? Vår historia anser jag vara bevis nog. Världen är äcklig. Människor är äckligare. Vissa är naiva och tror. Jag har släppt tron då den egentligen är meningslös. Jag har släppt naiviteten för den har krossat mig för många gånger. Jag väljer att se världen för det den är.

Jag är en grå, äcklig realist, vad är du?


OH SD! Glömde nästan. Känner så här över att vårt land är så blåst att de kommit in i riksdagen: