Definitionen av frustreration.

Varför går egoismen till den nivån att så fina människor blir helt blinda? Att de utvecklas till en egocentrisk, blind idiot. Det är svårt att koppla. Så lätt att den uppmålade fasaden man definerar med personen målas om, ändras helt. Inte ens lämnar ett enda jävla spår av bilden som fanns innan. Förvisso har perspektivet gentemot fasaden ändrats, men inte mer än att bilden fått mer skärpa. Inte så att den ändras så här radikalt.

Det är verkligen tråkigt. Någonstans finns ändå det där patetiska humana hoppet om en vänskaplig relation. Vi hade ändå fruktansvärt roligt. Så varför så blindad av ditt jag? Kan inte säga att jag tycker det är speciellt mycket begärt att lyssna och ta till sig en jävla detalj. Trots allting, jag bad om en sak. Något som jag står fast vid och anser väldigt rimligt. Det hade inte varit svårt, om för en gångs skull tankarna inte bara kretsat runt ditt egocentriska universum där dina känslor är solen. Det skall inte vara så. En relation, vänskaplig eller vad som, byggs genom jämställdhet. Att personerna involverade ger och tar lika mycket. Ena personen säger något och den andra tar till sig det. Eller tvärt om. Det är inte en monolog. Det är inte bara en person.

Tyvärr så är just det här fallet sådant, en monolog. Inga vettiga svar, bara ena sidans känslor verkar vara det enda som spelar roll. Det är fan mer givande för mig att ha en lyktstolpe än dig i mitt liv. Rätt säker på att den hade lyssnat bättre.