Neråt jag seglar.

Klockan är över 11 och min Captain Morgan är snart slut. Faktiskt känner jag mig inte det minsta full. Det är konstigt, för ni som känner mig vet att jag är en fruktansvärt lättpåverkad person.

Jag har aldrig sett varken alkohol eller droger som en direkt lösning när man mår piss, men idag verkade inte psyket vilja ge med sig då det varit en del idag. Så jag tänkte, vafan lite kanske det hjälper? Men verkar som jag har fel. Jag har svårt att förstå mig själv idag så det verkar sluta med att jag sitter och gnäller till Internet i ett naivt försök att må bättre trots att jag har baktanken att detta försök blir förgäves. Även om nu så skulle vara fallet, så hjälper det alltid att skriva av sig, tror jag i alla fall.

Det var jävligt längesedan jag bloggade såg jag nu, har inte heller någon som helst aning om varför jag gör det på ec. Sen jag skrev senast, och gnällde om min otur med sex, så har jag flyttat hemifrån, börjat högskolan etc.

Så det som gör att mitt psyke inte mår något vidare är många saker.

Det hela började en sen sen kväll för ett litet tag sen. Jag pratade med min bästa vän som mådde dåligt just då. Grejen var att jag började dra linjer mellan ämnet vi diskuterade och mig själv då jag alltid letar efter ting jag kan relatera till. Dock blev det istället en ond spiral. Jag kunde den kvällen inte somna då mitt huvud bestod av en fet konflikt. I konflikten så deltog mina ideologier, Mitt samvete, Min självkänsla, Min självdisciplin etc... Kortsagt så var min bild av mig själv ostadig och under nattens gång så suddades den bild jag haft av mig ut. Jag vet inte längre vad jag tycker eller vad jag vill. Jag hade ett mål men istället för att hålla käften, le och låtsas som om det var det jag ville började jag ställa alla onödiga jävlar frågor.

Frågor är i grunden alltid simpla, de ställs för att få fram ett svar. Om svaret inte kommer fram så återstår alltid frågan. Om huvudet är fullt av frågor istället för svar så vet nog alla människor att man inte mår något vidare. Redigera alla frågor så att de blir djupa samt emotionella så når man ungefär dit jag är nu.

Jag har också fallit offer för min naivitet än en gång och jag börjar bli jävligt trött på att jag ständigt inbillar mig saker, är blödig och har ett alldeles för stort jävla överseende. Jag hatar att såra folk eller vara riktigt elak generellt, även om personen ifråga har varit det mot mig. Det är inte så att jag försöker sätta mig över alla utan snarare att det sättet jag alltid har prioriterat mig själv och andra inte verkar funka. Känns som att jag spelar tennis. Jag slår över varje boll men får sällan en boll tillbaka. Det finns dock en del som slår bollar tillbaka, de är inte många men de finns. Om de inte hade gjort det så vet jag inte vad jag hade gjort just nu eller om jag funnits just nu. Rolig tanke om man tänker efter liksom.

Jag har sen jag var rätt liten velat utbilda mig till lärare och nu läser jag ju lärarprogrammet på högskolan. Grejen är dock att jag inte längre förstår varför jag skall ägna fem år av mitt liv på att plugga som en gnu för att sedan stå och babbla framför en grupp ungdomar som skiter i det jag säger och bara vill ut från klassrummet. Känns som slöseri med tid.

Om man sammanfattar allt vad jag har skrivit so far så känns det som om jag inte ser en mening med min existens och det är väll lite så det är. Jag äter, pluggar, skiter, sover etc men till vilken nytta? Vad är målet jag strävar efter? Hur skall en person kunna engagera sig om den inte har ett mål, en belöning, att sträva efter? Det vet jag inte. Istället låtsas jag bara att jag gillar läget och går lugnt och fint med i det fuckade system som kallas samhälle.

Jag skulle vilja ha en sak. En sak skulle få mig att må bra. saken ifråga är en person, dessvärre är det en omöjlig önskan då jag inte kan återuppväcka de döda. Jag har alltid tryckt undan alla minnen jag har med den personen och låst in dem långt bak i mitt undermedvetna för jag blir ledsen och förtvivlad när jag tänker på dem då saknaden är enorm. Idag så hittade en person nyckeln och låste upp. Omedvetet.

Så just nu är min skalle en virvel av kännslor och minnen, gött asså(Y)