Jenna_Jewels blogg



Tjej, 34 år. Bor i Västerås, Västmanlands län. Är offline

Jenna_Jewel

Senaste inläggen

Från whore till tönt.
4 september 2014 kl. 00:33
Fuck
26 augusti 2014 kl. 21:43
Har cyklat 64km idag
15 augusti 2014 kl. 00:54
Jag är en psykopat. Jag ville ju bara kramas.
13 augusti 2014 kl. 00:09
Morgonmage
11 augusti 2014 kl. 13:47
Goth Queen är vad de kallar mig. Outfitgifs.
10 augusti 2014 kl. 19:12
Oh shit, jag äter frukost.
6 augusti 2014 kl. 11:57
Parterapeut till morsan och farsan
5 augusti 2014 kl. 04:06
Gått ner 1,5 kg på fyra dagar?!
4 augusti 2014 kl. 21:03
It's Not A Good Comeback If You're Not Almost Naked Darling
25 juli 2014 kl. 02:31
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Jenna Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Inte valt
Bor: Med någon
Politik: Inte valt
Dricker: Whisky
Musikstil: Metalcore
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2010-07-25

15 timmars sömn

Sov till kl 18. När min kropp vet om att det är vilodag så ställer den verkligen in sig dödsseriöst på vila.
Ingenting av det planerade har utförts tack vare det. Har ätit lite, tagit kontakt med lite folk, promenerat med hundarna och morsan, hjälpte henne sedan med skolfoton till mina syskon och nu kopplar jag av med ett glas rött och choklad. Vet inte vad jag ska hitta på nu så här dags. Kommer ju knappast att kunna sova än på flera timmar. Får försöka fylla ut tiden med praktiska nyttigheter istället. Fortsättning följer av den här skumma kvällen.



Jag vet inte vad jag ska säga när jag ringer läkaren imorgon. "Hej jag har ångest varje dag som jag undertrycker. Emellanåt får jag ångestattacker. En viss socialfobi har utvecklats och prestationsångest. Och just det, jag har derealisationssvårigheter. Vet inte hur jag ska förklara dem riktigt eftersom allt är helt naturligt och inte nå annorlunda för mig men andra påpekar att jag är jobbig och superkonstig. De på jobbet säger att jag är utbränd. Vad gör man åt det här?". Ungefär något sådant? Jag tror faktiskt inte att jag behöver hjälp eftersom det finns andra människor som varit med om saker som mår dåligt medan jag bara är löjlig och dummar mig. Fast det skulle vara skönt att prata med någon professionell och höra vad de säger. Att jag börjar gråta varje gång någon frågar hur jag mår och går med känslan av att hålla andan avslöjar kanske att något inte riktigt stämmer. Det verkar inte vara någon annan som har problem med verklighetsuppfattningen heller så som jag upplever allting. Den enda är pojken på mitt jobb som har ett flertal diagnoser och är ett superspeciellt fall med en psykolog som säger att han är riktigt riktigt illa där an, den värsta patient han ens hört talas om och att ingen kan förstå vad som försiggår i hans huvud. Jag får ju alltid bita mig i läppen för att inte börja garva under mötena. Jag kan inte berätta att jag vet precis hur han känner, för att jag känner och upplever liknande saker. Men sådant kan man ju inte berätta.


Logga in för att kommentera