Självbekräftelse är jag fan expert på

Jobbade till kl 21 och nu har jag kommit hem från en 1,5mils promenad. Att ha gått länge i regnvädret och druckit så mycket vatten som jag gör känns det ungefär som när man har varit och simmat. Man känner sig på ett speciellt sätt då. Och jag kommer säkert ha hemska äckliga mardrömmar inatt för alla långa feta vidriga maskar som jag har varit skitnära att kliva på miljoner gånger > <

Jag saknar verkligen att simma förresten. Gör aldrig det längre nu när man inte har gymnastik i skolan. Men det är svinskönt och jag älskar det. Var alltid bäst i klassen på att simma längder på kortast tid. Vid närmare eftertanke var det mycket som jag var bäst i klassen på. Både i högstadiet och på gymnasiet. Till och med bättre än de kaxiga sportfånarna som regerade på skolan. Alla andra såg upp till dem och glorifierade dem. Jag var som var duktigare på vissa gymnastiska saker och bra mycket smartare kunde faktiskt se ner på dem. Men jag skötte bara mitt eget och var väldigt introvert. Haha fan nu kom jag på varför de aldrig gav sig på att retas och jävlas med mig som de kunde göra med andra. Jag var jämlik med dem, överlägsen rent av. Skryt skryt, men det är faktiskt en rätt stor bedrift. Jag ser inget fel i att vara stolt över sig själv när man har jobbat ordentligt för något. När man aldrig fått beröm av andra är det väl ändå inte så underligt att man själv blivit den som ger sig det. Lika naturligt som andra överlevnadsmekanismer.

Måste ta mig till ett badhus den här veckan. Grymt kul det ska bli! ^^

Tågbild från i förrgår bara för att, kul typ. Haha jag är så jävla narcissistisk.