Matångest, självförbättring & min sommarkropp

Satan vilken träningsvärk i vaderna jag har! Så det har varit en vilodag. Dumt nog har jag ätit alldeles för mycket för att knappt ha rört på mig idag...

Frukost kl 10 - Kaffe
Promenerat 6 km
Middag kl 18 - 1 banan, 1/2 fullkornsbröd med smör, 2 morötter med dipp, 2 lättöl, 1 ägg, lite kokos med honung, wokade grönsaker
Mellis kl 23 - Te
Styrketräning

Jag inser hur felaktigt det är att inte ha ätit på hela dagen och sedan vräka i sig på kvällen. Egentligen var jag inte ens så hungrig och jag kunde ha nöjt mig med bananen bara utan problem. Men när jag väl börjat äta var det som att trycka på en knapp som öppnade spärren och jag blev supersugen och hungrig efter allt det där. Typisk hetsätning -.-'
L'appétit vient en mangeant = Aptiten kommer medan man äter.
Minns att jag fått lära mig det i franskan för många år sedan. Jag vill egentligen få i mig lite av alla olika viktiga vitaminer och näringsämnen varje dag som jag vet att min kropp behöver för att fortsätta vara frisk och bygga muskler. Och jag vet att det inte är jordens undergång. Det var ju nyttiga saker att äta ändå. Inget att behöva känna så mycket skam och ångest för. Men likt förbannat känner jag mig urusel som inte lyckades ha bättre disciplin att äta mindre och att promenera mer. Jag har inte spytt någonting sedan jag var hemma hos morsan och farsan i alla fall och det är positivt. Med mina goda vanor behövs inte sådant korkat beteende.


Jag har bestämt att jag inte får fortsätta med mitt tics att peta ner hyponychium nå mer också. Konstigt namn på konstig grej på kroppen. Det är verkligen verkligen skiitsvårt... För jag ääälskar verkligen att trycka och dra med mina naglar under varandra eller andra hårda vassa objekt så att det ömmar så där skönt. Och jag gör det väldigt mycket utan att ens tänka på det så för att låta bli måste jag verkligen stålsätta mig. Så nu är det två tics som jag har bestämt att ta bort. Det känns jätteledsamt att behöva ta bort mina älskvärda små nöjen. Det gör mig sorgsen faktiskt. Kommer jag någonsin få kunna börja med det igen?! Det är som att man skulle säga åt någon att den aldrig mer får klia sig. Jag gör det ju för att jag tycker att det är skönt! Och de hör till mig. Det känns som att plocka bort delar av mig själv. Men att dra loss hår är inte bra för jag vill inte ha kala fläckar i nacken och få mindre hår. Och jag vill få långa fina naglar så jag kan inte få fortsätta peta under dem. Därav fattades det plågsamma beslutet att upphöra med dem. Jag har ju flera andra kvar att trösta mig med som tur är. De vägrar jag att ge upp än så länge.

Men jag försöker och jobbar vidare på min självförbättring i alla fall!


Det här var jag i slutet av sommaren. Målet är att få tillbaka den formen fast ändå lite bättre.




SATANS JÄVLA HORKUK VAD SVÅRT DET ÄR ATT FÖRSÖKA HÅLLA FINGRARNA I STYR OCH INTE GREJA MED NAGLARNA!