9 mån gammalt smör men det är gott ändå

Sitter och äter en liten bit bröd med Bregott på. Tanken slog mig att jag haft det här smörpaketet i kylen rätt länge. Jag minns inte hur länge sedan det var jag köpte det men jag vet att det var ett ganska långt tag sedan. Tar ut paketet och tittar på datumen.
Bäst före: 29/7 2013 Förpackningsdag: 20/5 2013
Mitt smör är bara ca 9 månader gammalt vad fan hahaha. Jag minns ju inte när däremellan maj och juli jag köpte det.

Mitt Milda steksmör gick ut 27/2 2013. Jag glömde gratta det på ettårsdagen! :O Finns fortfarande kvar av båda så de lär kunna bli några månader till.

Känner mig lika stolt som när jag lyckas hålla mina blommor vid liv. Som när en liten unge skaffar en hamster som första husdjur. Man kan inte ha så roligt med den och man vet att den kommer att dö inom några få år om den inte råkar bli sjuk eller försvinna tidigare. För varje månad som gått kan man ju känna sig glad för att den överlevt ungefär. Fast jag behöver inte ta hand om mina smörpaket, de står ju bara där i kylen. Men en sådan typ av kärlek känner jag till mina matprodukter! Alla ekologiska såklart.

Och jag har aldrig haft en hamster heller så det där var en grov gissningsgeneralisering från min sida. Vi har alltid haft hundar och katter så länge jag levt. Mina syskon har haft hamstrar däremot som de tagit hand om efter kompisar som inte velat ha dem längre. Så de har dött ganska fort :/ Och jag blir snorförbannad när folk behandlar smådjur som engångsartiklar. Alla andra ser vårt hem som ett smådjurspensionat där vi bor på landet. "Vi vet ju att de kommer att ha det så bra hos er. De kommer att bli omhändertagna, ompysslade som de ska och få leva gott." säger föräldrarna när barnen tröttnat efter några månader. Sedan köper de nya djur direkt efter för att barnen är ledsna och saknar sina söta gnagare. Min morsa är en samlare och har överfört det beteendet till att gälla även för smådjur. Men de flesta blir ju nästan rekordgamla hos oss och har det faktiskt gött. Så jag förstår varför folk säger så. Men de borde ta eget ansvar för de liv de tagit sig an tycker jag. Folk är skit. Neej nu var jag lite väl hård kanske. Det kan inte vara lätt är man själv har levt hela sitt liv i samma bondhåla och bara bytt hus till det på andra sidan gatan, när ens föräldrar i princip nästan är syskon och ens man/hustru är en av alla kusiner. Jag kan förstå att det föder upp en viss typ av karaktärsdrag och tankeverksamhet. Som man har gjort med hundraser. Men visst är det väl ändå en genuin familjär känsla över byn, jo minsann...

Smöret är gott i alla fall!