Låt bli att fråga.

Jag har faktiskt varit glad den mesta av tiden de senaste dagarna. Eller vad då faktiskt? Jag brukar vara glad. Tror jag. Tillfreds kanske är ett mer passande ordval. Tillfreds med tillvaron. Till-ord. Tillgjord. Lite grann. Det blir så med jobbet och när man träffar vänner. Hatar när de frågar saker. "Hur mår du?", "Vad har du gjort den senaste tiden?", "Hur går det med skolan?", "Har du inte skaffat en pojkvän än?", "Hur är det med familjen?" osv osv. Ytliga artighetskonversationer som har djupa drunknande svar. Ingen vill veta de egentliga svaren. Mina svar är så olika från deras att de inte vet hur de ska hantera dem. Det märks tydligt. Deras kroppsspråk och skiftande ansiktsuttryck avslöjar dem. De får inte svaren de ville ha vilket gör dem besvärade. Jag vill helst inte ljuga men det är lättare så. De mår bättre av det. Allt är bra.
Jag vet själv att jag är lyckligt lottad som fötts i en stor kärleksfull familj, haft en underbar uppväxt på landet, exceptionell skolgång, många vänner och alla förutsättningar som man kan ha som människa för att leva mer än väl. Saker har skett men det är inget som inte någon annan människa har upplevt och överlevt. Så jag är otroligt tacksam. Varje sekund är dyrbar för mig. Därför väljer jag hellre att vara förnöjd och fokusera på magin i världen. Göra vad jag kan för att bidra. Jag borde nog upplysa det positiva mer. Det är en sak jag arbetar på. Men jag brukar försöka svara så ärligt jag kan. Även om det gör folk obekväma för att det inte är solskenshistorier.

Jag har varit till tandläkaren förresten! Satt i den knepiga vadderade stolen enbart för att bli förlöjligad i fem minuter. Jag vet inte hur många gånger tandläkaren påvisade hur tokig han tyckte att jag var. Jag berättade att det spänner nå förjävligt i munnen när jag äter, tandförskjutningarna, ömheten och att kinden hamnar i kläm. Han menade på att jag bara inbillade mig och att de absolut inte kommer att kunna komma upp mer än vad de har gjort nu. Så jag kommer inte att behöva åtgärda dem såvida det inte börjar göra ont. "Om det hade varit jag hade jag inte gjort något. Hade det varit någon av mina döttrar hade jag sagt att de är helt tokiga." sa han med ett leende samtidigt som han lutade sig framåt mot mig. Jag förstår inte hur han menade att jag inbillat mig alltihopa men det var vad han sa att jag gjort. Han lovade till 99% att de inte kommer att komma upp något mer eftersom de växer snett så jag får väl tro på det. Han är väl tandläkare trots allt. Trots allt dumförklarande... Jag visste inte ens att man kunde känna sig så förlöjligad av att gå till tandläkaren. Men det kostade bara 35kr så jag är nöjd ändå. Hellre det än flera tusen. Det får fortsätta att spänna i käften och tänderna bli lite snedare. Det är ju ändå inte på riktigt utan bara min inbillning. Jag hittar bara på så det är lugnt :)))))