Restless Heart

Jag har inte kunnat promenera eller springa de senaste dagarna. Rastlöshet och sprittande nerver får mig till att bete mig tokigt i allmänhetens ögon. Jag måste hålla för munnen på mig för att inte börja skrika och yla ibland. Eller skratta panikartat utan anledning. Att gå vanligt utan att hoppa är svårt och att sitta stilla tortyr. Det känns som att hålla andan.
Mina två andra systrar Alex och Te är här över helgen. Systerhelg :) Vi har ätit godis och tittat på Hobbit 2 i 3D. Det är så fint att ha dem här och kunna umgås. Få kvalitetstid tillsammans. Nästa gång får det bli pojkarnas tur.

Jag har dock lite dåligt samvete över att längta tills de har åkt hem. För då kommer Bella vilja plugga ostört så då har jag äntligen chans att få komma ut. Jag ska ut i mina älskade spår i skogen. Springa, flämta, svettas, skrika och kämpa mot mig själv. Bryta ner och bygga upp. Jag har tänkt på och saknat personen jag absolut inte alls borde kännas vid en hel del den senaste tiden. Men det blir så när jag inte får min terapibehandling. Det underliggande kommer närmare ytan igen. Imorgon blir det bättre. Imorgon kan jag få vara själv ett tag.