Time Waits For No One

Bella och jag tittade nyss på The girl who leapt through time. Har velat titta på den igen för typ femte gången i över en vecka nu, även fast det är en sommarfilm. Den är en av mina favoriter. Fast jag hatar den. Hatar mig själv för att ha tittat på den när jag vet att jag inte borde. Blev påmind om saker som gett mig hjärtesorg. Mådde bra innan vi började titta men nu är ögonen alldeles gråtiga :(




Hittade dessutom ett meddelandeutkast till farsan på Alexandras telefon som jag lånar medan min är död.

"Pappa, jag tycker jättemycket om dig och det hoppas jag att du vet. Tyvärr så är vi barn lite osäkra på det ganska ofta pga hur du behandlar oss när du druckit. Jag säger inte att du ska sluta, men du kan väl trappa ner på det för våran och mammas skull? Det skulle göra oss jätteglada. För vi ser hur du blir efter alkohol. Du går från en glad och rolig pappa till den arga elaka främlingen. Det gör oss väldigt illa till mods att se dig sådan. När du dricker så är allt vi säger och gör fel, minsta frågan gör dig rasande och du blir riktigt otrevlig. Jag vet att du egentligen inte är sådan, så skulle du vilja dra ner till en öl om dagen istället för tre? Du blir så mycket roligare och trevligare när du är nykter. För när du dricker säger du hur mycket du inte bryr dig om oss och hur dumma vi är. Vi försöker bara var duktiga. Bli inte en allvarlig missbrukare, snälla. Jag kan inte säga detta till dig personligen för du har alltid druckit när jag velat säga det och jag vill att du tar detta på allvar. Vi älskar dig. Sköt om dig pappa. // Alexandra"

Det fick mig naturligtvis att gråta ännu lite mer. Fucking great... Jag vet exakt hur hon har känt då hon skrev det. Jag kan lova att hon grät under tiden hon knappade in orden och försökte forma meningarna. Jag har också haft de känslorna i den åldern. Det hade lika gärna kunnat varit jag som skrivit det. Hon skickade aldrig smset.
Nu den senaste månaden har farsan faktiskt tagit det lugnare med alkoholintaget då han fått så mycket skit av morsan för det. Men det har också varit hon som drivit fram detta hos honom. Det har varit hans bedövningsmedel. Tre starköl låter kanske inte mycket heller för en kväll men han har riktigt sugit alkoholsinne. Han blir redigt packad på det och har gjort så i flera år. Det känns nästan som att det är hans mål att dö i förtid. Det får mig att tänka på konversationen jag hade med honom för drygt en månad sedan:
- Jag undrar hur det kommer att vara när ni är pensionärer. Om du nu lever så länge.
- Ja det finns en risk att jag inte gör det.
- Mmm, tyvärr gör det ju det. Din kropp kommer inte att orka med hur länge som helst.
- Det blir nog en hjärnblödning eller infarkt.
- Förmodligen.

Nu ska jag sova i soffan hopkrupen och hårt kramandes Starshine som jag gjorde igår natt. Det kändes snarlikt som att vara liten igen. Ska försöka låta bli att tänka på sorgliga saker. Det tjänar ändå ingenting till. Stora rosa gosedjursenhörningar får mig att må bra.