Vad göra när mamma vill skära halsen av sig? För tusende gången?

Fick men mens idag wohoo! Min kropp fungerar som den ska, jag är inte gravid, jag är glad. Fast nej. Jag är inte glad. Har en introvert dag så jag vill bara vara ifred. Det känns som att de följande dagarna kommer att gå i samma spår. Jag kontaktar de jag orkar prata med. Och helst ytliga kontakter över nätet. Annars vill jag att resten låter mig vara. Krypa in i mig själv och lägga mig under stenbumlingen till hjärta. Kallt, hårt, stabilt. Säkert.



Morsan har suttit och pratat i, vad kan det vara? 15-20 minuter? Om hur ledsen hon är över att ingen uppskattar henne, hur hemska alla är som hatar henne, hur ond farsan är som dricker (han dricker inte så mycket faktiskt), för att han sagt att det dåliga som sker är hennes eget fel, att hon har tappat livslusten, att hon vill skära halsen av sig för hon kan lika gärna dö då ingen i hela världen bryr sig osv. osv. Det gamla vanliga. Jag har knappt orkat lyssna på hälften och svarar med "mmm", "aah", "nee" och "jag vet inte" samtidigt som jag försöker jobba på datorn.
För det första är det jätteroligt som barn till denna mor att få höra hur lite vi betyder för henne. För det andra har hon fel om allting. Farsan har faktiskt rätt. Men om det är något man aldrig under några omständigheter alls över huvud taget så länge man lever får göra så är det att berätta vad man egentligen tycker till henne. Om det låter så här nu kan jag garantera att hon skulle dra fram kniven direkt om hon fick höra den uppriktiga sanningen. Det är ett rop på hjälp från henne. Men jag vet allvarligt talat inte vad jag ska göra. Kramas man? Vad säger man då?

Hon pratar fortfarande. Jag ska nog försöka. Har ingen aning om vad man gör. Går jag bara fram och lägger armarna runt henne? Säger jag att allt blir bra? Att vi bryr oss om henne? Säger jag ä-ordet?! Håller jag kvar armarna eller står jag rakt upp och pratar? Vad gör jag efteråt? Blir hon tyst då??? Jag hoppas på fan att hon blir tyst. Jag ska försöka. Blir helt nervös i kroppen. Måste försöka...

Edit: Hon gick precis. Så nu känner jag mig hemskt dålig som inte sa något. Men hon grät inte den här gången så det kan inte ha varit så farligt. Innan hon går och lägger sig ska jag ha kramat henne lovar jag mig själv nu. Så jag hinner tänka ut något att säga.