Sova i trapphuset. Igen.

Morgonen fortsatte ungefär lika smidigt som gårdagskvällen. Efter att ha stressat in i duschen för att tvätta rent min blodiga kropp rusade jag iväg till tåget för att åka till jobbet igår kväll. Tog tåget hem nu imorse och såg riktigt fram emot att få gosa ner mig i sängen efter ännu en blodsaneringstvätt. Framme vid porten rotar jag igenom väskan efter nyckeln. Hittar den inte. Kollar igenom hela jackan men där är den inte. Tänker att jag inte kollat ordentligt så sätter mig ner och plockar ur varje liten pinal ur väskan för att hitta den. Men fanskapet var obefintligt. För trött för att bli upprörd, det skulle ändå inte tjäna något till då jag fortfarande inte kommer in, ringer jag syrran som jag vet har min extranyckel. Hon var på sin praktik och oförmögen att ens prata med mig. Jag ringer kvartersvärden. Hon kan släppa in mig mot en avgift, om det är jag som står på kontraktet och om jag har legitimation på mig. Allt har jag. 150 spänn skulle det gå på men jag är villig att betala vad som helst bara jag får komma in för att sova. Jag ska jobba två nätter till och kräver sömn däremellan. Det verkade däremot inte som att hon hade möjlighet att hjälpa mig förrän kl 11. Kl 11!!! Men hon skulle se om det gick att lösa tidigare.
Min porttelefon är kopplad till mobilen så jag kom in i huset åtminstone. Tänkte att jag överlever bara jag får vara inomhus. Klockan var bara 9. Jag var verkligen trött. Funderade på alla möjliga potentiella ställen i huset att få vila ögonen lite på. Kom på att längst upp utanför dörren till vinden går det att få sitta ostört. Folk borde inte ta sig in till vinden så här på morgonen. Och om någon skulle det så kunde jag studsa upp och låtsas om att själv nyss ha gått ut därifrån. Det vore inte första gången som jag sover i ett trapphus. Så jag satte mig i hörnet och blundade.
Telefonen ringer så jag rycker till och svarar ögonblickligen. Kvartersvärden kunde komma om en stund för att släppa in mig. Jag blev superglad och klockan var bara 10. Hon kollade legget och gick med mig upp. Jag förklarade situationen igen. Antingen hade jag glömt nyckeln hemma eller tappat den ute. Hon låste upp och öppnade. Där. Där på kroken hängde nyckeln som den alltid brukar göra. Jag tackade många gånger, gick in, stängde dörren och låste. Det pirrade i hela kroppen så jag började dansa runt av ren förnöjelse. Nu ska jag sova.
God dag!