Blodet droppar

Blodkänsliga varnas.
Snäll storasyster som jag är drog jag iväg till köpcentret i eftermiddags för att utföra småsyrrornas julklappsinköp. Det var bäcksvart ute på cykelvägen när jag skulle hem och det måste ha frusit på också. För mitt i en kurva kommer jag i fullt flås ovetande om den snoooorhala isfläcken över hela vägen. Oundvikligt kraschar jag med cykeln och störtdyker rätt ner i asfalten! Knäna tar den hårdaste smällen och blir helt söndertrasade, så tar jag ner handen för att dämpa fallet naturligtvis så att även den blir skrapskadad. Satans jävla herpeskuk i en skabbig horas grisfitta vad ont det gjorde!!!
Men det var bara att kravla sig upp och hoppa på cykeln för att ta sig hem. Värk i knäna och skitförbannad över att ännu ett par byxor är trasiga. Fortsätter det på det här viset har jag snart inga hela byxor kvar.
Det första jag tänker på att göra när jag kommer in är att tvätta rent handen. Och vad gör jag då? Jo, med vattnet rinnande på den svidande handen sträcker jag mig efter väteperoxiden men istället råkar jag dra fram ACETONET. Båda flaskorna är ju grönvita! Jääääävlar vad det sved kan jag säga! Gav ifrån mig ett illskrik och tänkte att det gjorde ondare än vad jag hade förväntat mig. Så väntar jag på att väteperoxiden ska börja bubbla och fräsa. Det gör det inte. Så jag tittar på flaskan och inser min feltagning. HUR KLANTIG FÅR MAN VARA?! Vet inte hur pass illa det är att hälla aceton i sår men rent blev det åtminstone och det slutade blöda...

Jag måste torka av cykeln när jag kommer hem igen för det hade visst runnit blod över den också och den är vit. Gissa hur skönt det var att gå till jobbet senare på kvällen då.



Så här såg det ut med byxorna avtagna sedan. Blev lite lätt skärrad över hur nära tatueringen det var men kunde pusta ut då den hade klarat sig oskadd.