Lucid Dreaming Lunatic

Jag älskar att sova och leva i min drömvärld, för det mesta. Kan nästan påstå att jag existerar mer där än i den här fysiska verkligheten. Men något jag avskyr är att tvingas konfronteras med det jag febrilt försöker glömma och ignorera om dagarna. Mitt undermedvetna uppdagar verkligen allt, ingenting undgås. Genom att få mig till att uppleva de situationer och scenarion jag hemligt önskar ske eller riktigt bävar för men vardagligt inte vill tänka på verkar vara min hjärnas metodik i problemhantering.

Ännu värre är när jag klardrömmer under de här partierna. Att mitt i utspelet bli medveten om att allting endast är en dröm. Att det inte händer i den vanliga verkligheten. Då ställs jag inför valet att antingen fortsätta och njuta för stunden men behöva ta smällen när jag vaknar sedan eller att försöka avbryta, "göra rätt" och ångra att jag inte tog chansen medan jag kunde få uppleva det som aldrig någonsin kommer att inträffa i livet igen. Jag väljer alltid att genomföra drömmen. Och går därefter runt med obehag under dagarna. Svär över att jag blivit uppläxad av mig själv. Det finns en anledning till att jag slår bort vissa tankar för att kunna må bra så det sista jag vill är att drömma om all skit och tvingas bli ställd till svars. Samtidigt kan jag inte hjälpa att längta tillbaka...