Vuxen reflektion om livet.

Okej, nu har jag varit hemma från Amsterdam i lite mer än en månad. Det har varit omtumlande, skönt och stundtals väldigt skrämmande att vara tillbaka i Sverige igen. Jag har ju ändå vant mig vid den typ av liv jag levde där borta, och att helt ställa om sig har varit enormt svårt.
Har också fått tid att tänka en hel del den senaste månaden, och tänkte dela med mig av mina självinsikter.

När jag flyttade i somras så lämnade jag verkligen allt. Min sambo, min lägenhet, majoriteten av mina ägodelar och mina djur. Jag släppte allt. Det var just då det mest skrämmande jag gjort. Jag var så van vid det där trygga lilla livet i ett ''kärleksfullt'' förhållande, men jag hade börjat känna mig så instängd. Jag insåg att det här var min stora chans att komma iväg, pröva mina vingar och göra allt som jag inte vågat innan. Om allt skulle skita sig så kunde jag ju bara sticka tillbaka till Sverige.

Jag började jobba för en pub crawl, träffade vänner som kom från alla världens hörn och som hade så otrolig olika erfarenheter och bakgrunder. Det var magiskt. Det kändes som hela världen låg framför mig. Våran vardag var fylld med alkohol, sex och droger. Ja, varje dag, alla tre. Det var det ultimata festlivet. I början var allt så fantastiskt nytt och spännande. Alla sjuka grejer vi gjorde, alla djupa samtal i haschdimman, alla man vaknade upp bredvid helt utan ångest. Det var så roligt och det var en typ av frihetskänsla jag inte upplevt innan. Men ju längre det pågick, desto mörkare blev vardagen. Det var inte längre kul att supa sig redlös dagligen och hitta på massa skit. Vi tjänade så lite pengar på det vi gjorde att vi i stort sett fick svälta oss majoriteten av tiden. Jag gick ner 20kg på fyra månader och det enda som gjorde vardagen dräglig var all gratis sprit och röka. Pengar fanns inte, hälsan blev allt sämre. Tillslut kunde jag knappt ta mig ur sängen längre, skakade okontrollerat hela tiden, svimmade mycket, frös, tappade håret, pissade blod osv. Problemen slutade inte där. Slagsmål, tjafs mellan kollegor som urartade, våldtäkt. Allt blev misär och jag bestämde mig för att åka hem och landa i en normal vardag ett tag.

Nu sitter jag här med lite mer perspektiv på saker. Jag håller på återhämtar mig fysiskt, kommer tillbaka till att äta normalt, dricka mindre och vara mer rädd om mig själv. Amsterdam, trots all skit var det viktigaste valet jag gjort för mig själv. Jag har vuxit så mycket, fått nya erfarenheter och lärt mig att våga. Jag har fått testa det bekymmersfria livet ett tag. Jag längtar efter att åka ner och hälsa på igen, kanske till och med jobba med pub crawlen en sommar.

Något jag insett efter att ha levt såhär är att jag nu känner mig mer redo att fokusera på mig själv och vad jag vill. Jag är redo att ta det lite lugnare, bygga en karriär, fortsätta plugga, spendera tid på att bygga en fin relation till min pojkvän som jag träffade i Amsterdam. och det känns bra. Bara tanken på ett lugnt och normalt liv skrämde skiten ur mig för 7 månader sen, men efter min tid utomlands är det helt annorlunda.

Snart blir det flytt till England, kanske redan inom en månad. Jag hoppas och tror att det här blir mitt permanenta stopp boendemässigt. Jag flyttar in med Will (pojken min) till en början medan jag letar eget. Nu ska jag jobba ordentligt för en stabil vardag, jag ska utforska England, planera fortsatta resor och bara njuta av att vara.

Så vad vill jag ha sagt? Kanske inget egentligen, kanske jättemycket. Våga göra sånt som skrämmer er. Det gör inget om det skiter sig, för det finns alltid en lösning. Våga, våga, våga.