Jawbreakerrs blogg

Det är klart. Allt är klart. Flyttar till England i april. Är helt i extas, dyfan alltså. Will fick äntligen ut sitt ex ur huset, så nu flyttar jag in tills jag hittar eget.

Så snart flyttar jag till Swindon, en stad på pendlingsavstånd till London. Kan inte ens fatta det. Har drömt om det här sen jag var liten. Nu börjar fan livet på riktigt.

Okej, nu har jag varit hemma från Amsterdam i lite mer än en månad. Det har varit omtumlande, skönt och stundtals väldigt skrämmande att vara tillbaka i Sverige igen. Jag har ju ändå vant mig vid den typ av liv jag levde där borta, och att helt ställa om sig har varit enormt svårt.
Har också fått tid att tänka en hel del den senaste månaden, och tänkte dela med mig av mina självinsikter.

När jag flyttade i somras så lämnade jag verkligen allt. Min sambo, min lägenhet, majoriteten av mina ägodelar och mina djur. Jag släppte allt. Det var just då det mest skrämmande jag gjort. Jag var så van vid det där trygga lilla livet i ett ''kärleksfullt'' förhållande, men jag hade börjat känna mig så instängd. Jag insåg att det här var min stora chans att komma iväg, pröva mina vingar och göra allt som jag inte vågat innan. Om allt skulle skita sig så kunde jag ju bara sticka tillbaka till Sverige.

Jag började jobba för en pub crawl, träffade vänner som kom från alla världens hörn och som hade så otrolig olika erfarenheter och bakgrunder. Det var magiskt. Det kändes som hela världen låg framför mig. Våran vardag var fylld med alkohol, sex och droger. Ja, varje dag, alla tre. Det var det ultimata festlivet. I början var allt så fantastiskt nytt och spännande. Alla sjuka grejer vi gjorde, alla djupa samtal i haschdimman, alla man vaknade upp bredvid helt utan ångest. Det var så roligt och det var en typ av frihetskänsla jag inte upplevt innan. Men ju längre det pågick, desto mörkare blev vardagen. Det var inte längre kul att supa sig redlös dagligen och hitta på massa skit. Vi tjänade så lite pengar på det vi gjorde att vi i stort sett fick svälta oss majoriteten av tiden. Jag gick ner 20kg på fyra månader och det enda som gjorde vardagen dräglig var all gratis sprit och röka. Pengar fanns inte, hälsan blev allt sämre. Tillslut kunde jag knappt ta mig ur sängen längre, skakade okontrollerat hela tiden, svimmade mycket, frös, tappade håret, pissade blod osv. Problemen slutade inte där. Slagsmål, tjafs mellan kollegor som urartade, våldtäkt. Allt blev misär och jag bestämde mig för att åka hem och landa i en normal vardag ett tag.

Nu sitter jag här med lite mer perspektiv på saker. Jag håller på återhämtar mig fysiskt, kommer tillbaka till att äta normalt, dricka mindre och vara mer rädd om mig själv. Amsterdam, trots all skit var det viktigaste valet jag gjort för mig själv. Jag har vuxit så mycket, fått nya erfarenheter och lärt mig att våga. Jag har fått testa det bekymmersfria livet ett tag. Jag längtar efter att åka ner och hälsa på igen, kanske till och med jobba med pub crawlen en sommar.

Något jag insett efter att ha levt såhär är att jag nu känner mig mer redo att fokusera på mig själv och vad jag vill. Jag är redo att ta det lite lugnare, bygga en karriär, fortsätta plugga, spendera tid på att bygga en fin relation till min pojkvän som jag träffade i Amsterdam. och det känns bra. Bara tanken på ett lugnt och normalt liv skrämde skiten ur mig för 7 månader sen, men efter min tid utomlands är det helt annorlunda.

Snart blir det flytt till England, kanske redan inom en månad. Jag hoppas och tror att det här blir mitt permanenta stopp boendemässigt. Jag flyttar in med Will (pojken min) till en början medan jag letar eget. Nu ska jag jobba ordentligt för en stabil vardag, jag ska utforska England, planera fortsatta resor och bara njuta av att vara.

Så vad vill jag ha sagt? Kanske inget egentligen, kanske jättemycket. Våga göra sånt som skrämmer er. Det gör inget om det skiter sig, för det finns alltid en lösning. Våga, våga, våga.

Blir att flytta hem en sväng om två veckor. Behöver en paus från festlivet och skriva in mig på behandling för ätstörningar. Med lite tur är jag tillbaka i Amsterdam redan i mars. Sverige blir aldrig ett permanent stopp för mig. Mitt hjärta finns här.

Livet är inte helt lätt alltid. Älskar Amsterdam så mycket, men den här staden skiter mig i ansiktet hela tiden.
Tjänar inte tillräckligt med pengar för att äta varje månad. Man förstår inte hur lyckligt lottad man är om man kan äta varje dag för än man inte kan det. Svälter i princip till döds.
Mår inte topp psykiskt och jag orkar inte göra något åt det heller. Är på journey of self destruct just nu. Allt jag gör är att supa gratis, röka braj, dra hem nya människor varje natt och bli behandlad som skit.

Amsterdam, jag älskar dig men du tar död på mig

Hej hej alla kompisar.

Har min första lediga fredag på typ hundra år. När man jobbar som pub crawl guide så är fredagar typ den bästa dagen att jobba pga att vi får runt 200 besökare. Meeeen, Yorik (en fantastiskt trevlig holländare som jag dejtat ett tag) ska ta med mig ut och se Fantastic Beasts ikväll. Han vet att jag är en Harry Potter nörd, så det är så himla fint av honom att spontant ta med mig på det. Vi ska vara så holländska som man kan bli och cykla hela vägen in till stan, se filmen, gå ut och ta en öl och sen mysa hemma hos honom.

Är så taggad. Vill bara att allt ska gå bra för han är en riktig keeper.

I ingen specifik ordning.

Saker jag älskar med Amsterdam
1. Att cykla hem när man är full 5 på morgonen på stadens tomma gator
2. Happy hour på Hans Brinker
3. Skratta mig till tårar med min bästa vän Abbi.
4. Bli kysst inregnet efter en lång dag på jobbet
5. Att vakna av att Yorik stryker mig över ryggen
6. Sättet Yorik tittar på mig varje sekund vi är med varandra
7. Julbelysningen som lyser upp hela stan.
8. Dricka öl längs med kanalerna.
9. Spela biljard och dricka öl på Belushi bar.
10. Yoriks skratt.

Herregud, jag gör inget annat än att festa just nu tack vare mitt jobb. Dricker kopiösa mängder öl 7 dagar i veckan och vaknar oftare upp i andras lägenheter än min egen. Eller ja, oftast hos min skitsnygga kollega med den sexigaste brittiskan jag hört i mitt liv. Jävla drömliv.

Imorgon kommer min familj äntligen hit och hälsar på. Vi ska äta massor med god mat, shoppa och umgås. Festa måste jag också göra. Sånt är viktigt.

Singellivet är bäst, pub crawl guide livet är bäst, jag är bäst.

Herregud vad har jag gett mig in på? Gjorde min andra dag som guide för pub crawls igår för Ultimate Party Amsterdam. Mitt jobb är att leda turister från bar till bar, se till att de har kul, hälla shots direkt ner i halsen på de och bli full själv. Har totalt supit 8 dagar i sträck. Jag mår väl typ som jag förtjänar.

Men ärligt, jag får betalt för att vara full, träffa vackra män/bartenders, festa. Single life is treating me wellllll

Hörrni hörrni, vem är bäst i världen? This bitch. Har fått ett nytt jobb! Ska från och med tisdag jobba som guide för pub crawls! Min arbetsuppgift är alltså att dra runt turister på 6 olika krogar/klubbar under natten, fylla de med sprit, leka drinking games och hålla festen igång. Ska alltså få betalt för att festa? Praise the lord. Det är ju precis det jag är bäst på! Asglad, borde gå ut och fira ikväll!

Lever verkligen drömmen. Här kommer lite fina bilder från mitt fina hem.

Vi har någon slags värmebölja i Amsterdam. Det har varit 30 grader i skuggan hela veckan, känns som att bo på Bahamas typ. Och mitt lilla lilla rum blir som en bastu mvh bloggar från min egen svettpöl.
I helgen är jag helt jobbfri, praise the fucking lord. Har träffat en mycket trevlig herre med samma sjuka humor som mig som ska ta med mig på en riktig barcrawl imorgon för att sedan skjutsa hem mig på cykel. Man måste ju få hela Amsterdam upplevelsen, och då är cykel ett måste. Pray for me för hur fan ska han kunna cykla efter en pubcrawl?
Jaja, är astaggad. Det lär bli mycket sprit och sjuka skämt. Dessutom bjuder jobbet på gratis öl på kontoret på fredagar, så det kan ju knappast bli bättre?

Om en månad kommer la familia ner och hälsar på mig. Har lovat mamma ett coffeeshop besök och Van Gogh muséet. Lär ju bli jävligt intressant.